Tack för senast, Jakob!
Jakob Beckmans kortfilm Tack för senast premiärvisades på SvT den 31 december 2012 och en andra gång 19 april 2013. Därefter fanns den på SvT-Play en månad efter det.
När jag träffar Jakob en solig dag i maj så berättar han att det slutliga manuset blev klart juldagen 2010 och att inspelningen sattes igång i Januari 2011. Från maj till september det året klippte Jakob filmen. Andra och slutliga klippningen av filmen blev klar i mars 2012 och då visades den på Sveriges kortfilmsfestival med 2 priser som följd: Brons och pris för bästa manliga huvudroll.
Och SvT som hade nobbat den första versionen som var något längre var nu betydligt positivare och beslöt att visa den. Och på den vägen är det, den första barriären var bruten och filmen hade fått ett fönster ut till allmänheten. Pengarna Jakob fick av Sveriges Television täckte förstås inte de kostnader man hade lagt in i projektet men bland annat var det tack vare ersättningen som han kunde åka till ner till franska Rivieran med sin film.
Lovisa fixar i ordning inför festen
När vi ses har det varit klart ett tag att Tack för senast ska visas på årets filmfestival i Cannes. Från 2012 till dags dato har filmen visats på ett tiotal festivaler runt om i Europa.
Anledningen till att filmen hamnar på fransk mark kommer sig av att den vann första pris i tävlingen World of Shorts (WOSH) som ordnas av daazo.com - European short films. Dit kan man skicka in filmer och de visas gratis, men de har också tävlingar och tidigare i våras vann Tack för senast (eller A night to remember som den heter internationellt) World of Shorts 2013 tillsammans med en annan kortfilm och båda skickades till Cannes.
Sunny beach i Cannes där textförfattaren varit...fast inte när det var filmfestival...
Det visas tusentals kortfilmer i Cannes under festivalveckan och därför är Jakob oerhört glad över att Tack för senast kommer visas i daazo's monter tillsammans med några andra filmer och daazo kommer dessutom att försöka sälja den till distributörer och kanaler.
-Man kan säga att dom blir som en agent för mig, säger Jakob, filmen har en gräddfil i deras nätverk, vilket är enormt värdefullt för vår film.
Nu tävlar inte filmen i någon officiell sektion i Cannes utan visas i Short film corner, som snarare än en slags kortfilmsmässa.
Lite tryckt stämning under middagen...
En sak med resan får Jakob att skina upp extra.
- Svenska filminstitutet ordnar värsta festen därnere, säger han över lunchen, de fyller 50 år och har bjudit en massa folk och jag ska få gå på den! Håkan Hellström ska spela! Det är nästan därför jag åker ner, skrattar han och jag vet precis som han att det inte är helt sant, men jag förstår hans lycka.
Bara att få möjlighet att komma ner till Cannes, med sin egen film, att kunna mingla med världens största och viktigaste filmpersonligheter och sen dessutom få gå på en stor jäkla fest...
Det är som Jakob säger, när vi kommer in på att han måste bekosta allt själv: - Jag kunde ju liksom inte inte åka ner...
Håkan
Tack för senast är lite ovanlig för att vara en kortfilm. Med sina 24 minuter är den nästan dubbelt så lång som dom flesta kortfilmer. -Man får kämpa lite hårdare, säger Jakob, din film måste vara bättre än två andra filmer tillsammans.
Jakob Beckman är inte så förtjust i kortfilmer egentligen. - Det är ganska tråkigt, säger han. Han håller med när jag säger att hans film är mer som en långfilm, en kort långfilm. -Eller som ett avsnitt till en tv-serie, säger han.
Ett oväntat besök...
Beckman är i grunden en manusförfattare, det är han utbildad till och kan. Att regissera är svårare men därför också roligare.
Idén till filmen fick han efter att ha vunnit en manustävling sommaren 2009 i ämnet "tabu". Hur man beter sig eller inte beter sig på en middag eller fest, var en tanke som fastnade och tillsammans med en händelse som han själv var med om som yngre så växte det fram till grunden för manuset till Tack för senast.
Musikern Mattias Hagegård
Musiken är mycket passande till filmens känsla (Lovisas födelsedagsfest har ett Mad Men-tema, hon bjuder på Old fashioned som Don Draper dricker i serien, bjuder på köttfärslimpa som är Betty Drapers specialité bland annat) och det var en av höjdpunkterna med hela projektet tycker Jakob.
-Att sitta i en studio med Mattias (Hagegård) och några studiomusiker och se dom spela och vara med och mixa och sånt var en höjdare, säger han. Jag är verkligen nöjd med musiken!
-Det var rörande att se att folk jobbade så hårt för något som började som en lite kul idé i min skalle. Vi spelade in på fem dagar och snittade alltså fem färdiga minuter om dagen, vilket är väldigt mycket. Jag var på plats kl 07.00 på morgonen och gick därifrån vid 23-tiden i princip varje kväll. Som de flesta i teamet också.
Jakob vill inte berömma någon enskild insats, det blir fel, men fotot som sköttes av proffs-fotografen Ola Magnestam hjälpte honom enormt mycket.
-Och skådespelarna gjorde ett hästjobb. Mycket väntande på tekniken, mycket tid i sminkrummet och sen, pang, action i två minuter! Det tär på en skådespelare.
-Jag var själv i ett slags rus hela tiden, förklarar Jakob. Allt var kristallklart, jag rökte som en borstbindare och blev aldrig trött.
Känns lite Alien att vara här...
Om den närmaste framtiden säger Jakob: - Jag är ju manusförfattare, men kan absolut tänka mig att regissera film igen. Jag har några projekt på gång, avslöjar han, dels en långfilm som jag skriver manus till, en fransk film, jag skriver på engelska, och sen översätts den, regissören, hon ville jobba med mig, det är kul tycker jag.
Sen har jag två tv-serier på gång, men det ligger längre fram i tiden, vi får se...
Man kan nog konstatera att Jakobs nuvarande jobb som bokhandlare inte kommer vara så länge till, oavsett hur Tack för senast tas emot nere på franska Rivieran.
Fotografen Ola Magnestam visar hur han vill ha det.
Det ruset han var i under inspelningen av sin film lär han uppleva åter när han åker ner nu på söndag då festivalen har pågått i några dagar och fått upp ångan. Fast på ett annat sätt antagligen, ett rus sprunget ur en känsla av att vara på en nästan mytisk plats, på filmhistorisk mark, där dikten alltid överträffar verkligheten, där filmen är större än livet.
Och med tanke på att Tack för senast har en viss fördel bland alla andra kortfilmer därnere så borde framtiden för filmen och Jakob se ganska ljus ut.
-Man ju alltid hoppas på det! säger han och vet säkert att det Cannes gå ganska bra...
Göran Skoglund.
OBS! Klicka här om du vill se Tack för senast (eller A Night to remember, som den heter på engelska och där Jakob själv står för översättningen av filmen).
Tack för senast
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar