Duktiga journalisten Katarina Wennstam skriver om Schablonbilden av Den Onde på film. Hon resonerar hur Dolph Lundgrens blonda muskelberg (Rock IV)  med rysk brytning byttes ut vid kalla kriget slut och ersattes av vad? Män från mellanöstern, gapande araber försedda med handgranater (se True Lies av James Cameron).

Hon jämför med debatten om barnböcker. I flera fall försöker man ju ändra på gamla barnklassiker, där vissa uttryck och formuleringar anses otidsenliga och direkt olämpliga.

Hon ser ett slags hyckleri utan motstycke. Vuxna försöker skydda sina barn från vissa böcker , samtidigt väljer de vuxna och "tv-serie-knarka" (bra benämning!) och däri finner vi skildringar med vita hjältar som räddar världen från undergång, och de onda (mörka) männen sprängs i luften....

Vad händer med oss när vi matas av karikatyrer? frågar sig Wennerstam.

Å andra sidan, undrar undertecknad:  Hur långt ska vi gå? Redigera i allt? Eller skall det göras ett urval?
Men är det inte historielöst? Skall man inte låta vissa texter vara? Det är ju en produkt av sin tid. Den formades av värderingar som vi idag inte har mycket över för.... Det uppfattades kanske dock annorlunda då, och det är väl intressant ur ett idéhistoriskt perspektiv, jämför med då och nu, eller?

Wennstam avslutar med och faktiskt fråga sig om det kanske inte är dags och se över vad för sorts "skitfilmer som vi importerar från USA"...... Rätt eller fel? Vad tycker du?
Läs gärna hela hennes krönika! http://www.svd.se/unkna-stereotyper-finns-inte-bara-i-barnbocker
TA