Vissa filmer vet man nästan i förväg kommer drabba en eller förändra en på något sätt. Ibland räcker det bara och skönja eller studera filmaffischen och så vet man. Joe Wrights film Försoning (2007) är en sådan film (som bygger på Ian McEwans roman med samma namn).

Du grips av en övertygelse så stark och så självklar på något sätt. Och sedan börjar filmen och du är högst känslomässigt involverad i historien redan från första scen. Det är något i historien, det är något i den sorgliga kärlekshistorien som vägrar släppa taget om dig.

En kvinnlig framgångsrik författare (Vanessa Redgrave) ger ut på ålderns höst romanen Försoning. I boken berättas en historia om en liten flicka som upplever en stekhet sommar i överklassmiljö någonstans i England. Det är kort tid före andra världskriget, och den där stekheta sommaren blir på många sätt oförglömlig och oförsonlig. Det blir ett trauma, ett minne, en upplevelse som värker som ett sår och som spökar i en vuxen kvinnas inre - för alltid.....  
En flicka upplever något som hon tycker sig vara ett brott. Hon lämnar sina uppgifter till polisen. En man grips (James McAvoy) och en kärlekshistoria - stannar upp , minst sagt.....

Poetisk, tragisk, storslagen och underskönt drama som av vissa jämförts med tv-serien En förlorad värld (1981)..... Rollistan kunde vara sämre: Keira Knightly , James McAvoy, Juno Temple (Sin City 2), Brenda Blethyn (Hemligheter och lögner), Romola Garai (Suffragette) och Benedict Cumberbatch (innan han slog igenom med Sherlock Holmes). TA