80-talet: Ett generöst eller konstnärligt tomt filmdecennium?

Det lär tvistas länge kring 80-talets filmperiod och dess kvalitéer och framåtrörelse. En sak är dock säker. Svaren och uppfattningar av filmdecenniet lär ser olika ut beroende på vem du frågar.

Irländske filmkritikern Mark Cousins har inte mycket gott att säga om 80-talet. Han menar att det är då blockbusters tar över och det är en tid utan större konstnärlig inriktning.

Andra som t ex The Guardians Hadley Freeman tycker att 80-talet hade högt i tak. https://www.theguardian.com/film/2015/may/09/dirty-dancing-ghostbusters-80s-films-hadley-freeman

Jag är nog mer av den uppfattningen än den kritiska. 80-talet hade verkligen ingen brist på fantasi. Det var generöst , kan man skriva. Vad sägs om t e x avvikande kärlek i Skyltdockan (1987) med Andrew McCarthy eller varför inte lite integration i Bagdad Café (1988). Kommer någon ihåg Mannens bästa vän (1988)? 

 Det fanns även en energi, ett självförtroende, en naivism, en lekfullhet och på sätt vis en oskuldsfullhet.  Allt var inte gravallvarligt. Allt var inte självmedvetet eller utstuderat. Ironi var en udda fågel. Dystopiska filmer fanns , t ex Robocop (1987) och Blade Runner (1982), förstås, men var inte i framkant.

Det är möjligt att jag romantisera en hel filmperiod till skyarna. Kanske är jag kidnappad av en nostalgisk försommar?

Bara gud vet. Åren på 80-talet formade mitt film-jag och mitt liv. Det är liksom lite svårt agera kritisk. 80-talet är så här i efterhand de viktigaste åren för min filmpassion. Det råder ingen tvivel kring det. Jag är tacksam för att ha vuxit upp med 1980-talets filmutbud....

Jag kan så här i efterhand älska de svenska översättningarna: Dödligt vapen (1987), Tillbaka till framtiden (1985), Farlig förbindelse (1987) Vittnet i fönstret (1987), Tuffa killar dansar inte (1987) eller Skjut inte på min kompis (1986) m.m. Tänk att få träffa en kvinna eller man som sysslat med detta på heltid!

Vissa filmer fick till och med undertitlar: som t ex The Gonnies - Dödskallegänget (1984) eller Amazons - Smaragskogen (1985)....

Filmaffischerna från 80-talet är värd en text i sig. De kan ses som en konstart numera. Frågar du mig så gör de förtjänta av en ordentlig fotoutställning (snälla Fotografiska!).... Det var ofta fråga om illustrationer, ritade eller tecknade bilder som skulle sammanfatta eller sälja filmen...

Jag kan förstå vad Mark Cousins menar med att de kommersiella krafterna "tar över" filmhistorien under 1980-talet. Soundtracks, filmmusik blir också ett säljande medel för såväl tv-serier (Miami Vice) och filmer (Top Gun, Dirty Dancing, Snuten i Hollywood, Ghostbusters etc.). Biljakter och sexscener blir även standard i Hollywood. Man får också känslan av att filmbranschen försöker skapa tillfälliga trender, som går hand i hand med marknaden, produktplaceringar osv.

Men som Hadley Freeman tidigare påpekat, skapas i allt detta, nygamla genres : bebisfilmer, farliga leksaker, folk flyttar ut till landsbygden, en människa hamnar i en annans människas kropp, Ta inte upp någon liftare!, actionkomedier, kompisfilmer, high school filmer, westerns , romantiska komedier, förväxlingskomedier osv.
TA