Modig och mångbottnad dokumentär

ANDERS, JAG OCH HANS 23 ANDRA KVINNOR
svensk dokumentär av Nahid Persson
Medverkande: Nahid Persson och Anders Rosén m fl.
Speltid: 90 minuter
Betyg: SA SA SA SA

Var går gränsen för en filmare? Får hon filma vad som helst? Hur som helst? När som helst? Och vem som helst? Var går gränsen för konstnärlig frihet/kreativitet och personlig integritet?  Dessa frågor väcks i och med att jag ser Nahid Perssons högintressanta dokumentär Anders, Jag och Hans 23 andra kvinnor. 

Dokumentärfilmaren Nahid Persson (Drottningen och jag) filmar berättelsen om sig själv och hur hon kastar sig ut på nät-dejting appen Tinder. Hon är till en början skeptisk. Finns det verkligen någon man för henne? Alla karlar hon möter där tycks vara otillräckliga. De lever inte upp till hennes förväntningar. Männen har alltid någon slags skavanker. Hon börjar ledsna..

Men så träffar hon tennistränaren Anders.
Han har allt. Han är snygg, har karisma, charm , humor och är vänlig.  De har roligt tillsammans och de börjar alltmer likna ett verkligt par. Nahid är förälskad i honom. Det är nästan för bra för att vara sant, tänker hon. 
Och det visar sig att hon har dessvärre rätt.
Hon upptäcker att hon delar förälskelsen till Anders med många andra kvinnor. Hon känner sig sviken, ledsen och förbannad.
Den jäveln ska få.
Hon använder kameran som vapen och vill först "sätta dit honom". Men sedan ändrar hon sig. Vem är han egentligen? Hur lyckas man dejta 23 kvinnor samtidigt?
 Varför gör han så här? Förstår han hur många människor han sårar?

Anders har svikit många kvinnor.  Han är som vilken annan missbrukare som helst. Gränslös. Avskärmad. Flyktbeteende. Oförmögen till eget känsloliv och saknar inre dialog med sig själv. En lysande manipulatör. Man tycker mest synd om honom.

Nahid Persson har ett eget "filmspråk". Hon vet verkligen hur hon ska trollbinda sin publik. Det är fina övergångar mellan dialogdrivna scener och natursköna bilder från Stockholms skärgård, Båstad , Frankrike, Lidingö osv.

Historien om Anders  känns berättad med nyanserad och ömsint hand. Det känns som Nahid Persson verkligen gjort avvägningar och tänkt till. Under produktionen har hon säkerligen brottats med en rad etiska frågor. Det är fascinerande hur hon kan ställa om från "krossat hjärta" till sin profession - dokumentärfilmare. Vreden får inte överhanden. Hon verkar mer intresserad av att hjälpa honom, vilket avspeglas i kameran. Vem är han då Anders? Kvinnotjusaren? Sol och våraren? Sociopaten?

Han var en tennistalang i slutet av 80-talet. Han vann stora turneringar både utomlands och hemma i Sverige. Men någon längre eller framgångsrik karriär blev det inte. En allvarlig fotskada satte stopp för mera spel. Anders går sönder inombords. Vem är han utan tennisen?

Anders, jag och hans 23 andra kvinnor är en strålande och onekligen en mångbottnad dokumentär. Här finns funderingar kring nätdejting och Tinder. Vad händer med oss människor som nät dejtar? Blir vi någonsin nöjda? Liknar det inte en marknad? Det finns alltid något bättre. Något vackrare. Något mer spännande. Något som även Isabella Ståhl skriver mästerligt om i sin romandebut, Just nu är jag här.

Kan då Nahid hjälpa Anders?  Kameran har tveklöst någon slags effekt, men hur inflytelserik är det på honom?

Men vem hjälper vem egentligen? Det är inte helt entydigt att detta är en film som "bara" handlar om Anders missbruk. Det säger också något om filmaren själv; t ex Hennes oförmåga att leva ensam.  TA