Ritchie's Sherlock Holmes

Efter att ha sett Sherlock Holmes på blu-ray kan jag förstå hur de bokstavstrogna och konservativa fansen blev lite upprörda. Robert Downey Jr är ganska ung, ser bra ut, vältränad med en sexpack, boxas och slåss och är allmänt hyfsat fjärran från de klassiska Sherlock Holmes typerna man sett innan.

Men för en som inte sett så mycket Sherlock Holmes, eller läst så mycket heller för den delen, så blir det nog att man ser filmen med lite andra ögon.
Tyckte den var snygg, scenografin var läcker och tidsandan kändes realistiskt fångad. Downey Jr. har en speciell spelstil, tycker det är kul att han gjort comeback med dunder och brak, han lyckas få in det lite skeva och skruvade i sina karaktärer, vad han än lirar och det blir annorlunda och bra.
Jude Law som Watson funkar också även om han blir lite blek i jämförelse med Downey Jr. Gillar också Rachel McAdams som Holmes "love interest" med ett skumt förflutet och dubbla lojaliteter.

 Law, Downey Jr & McAdams.

Guy Ritchie verkar vara tillbaka i smöret igen, efter en radda mediokra rullar som gått ganska spårlöst förbi. Eller så har framgången med Sherlock Holmes mer att göra med själva varumärket och de två stjärnorna i huvudrollen? Nämnas bör också Mark Strong, skurken Lord Blackwood. För mig en ny bekantskap men bara nån dag senare såg jag Strong i den skruvade och snart dvd-aktuella actionfilmen Kick-Ass (som jag kommer skriva om inom kort).

Hur som helst är Sherlock Holmes värd att se. Conan Doyle meets James Bond...

GS.