Amerikansk film i regi av Casey Affleck
Medverkande: Joaquin Phoniex, Anthony Langdon, Elliot Gaynon,
Casey Affleck och David Letterman m fl.
Speltid: 1 tim 48 min
Den 9 november 2009, Late night show with David Letterman. Programledaren ler och fäller ett skämt, ”Joaquin Phoniex, sorry he couldn´t be here tonight”, och bredvid honom sitter filmstjärnan själv, närmast oigenkännlig.
Joaquin Phoniex (JP) är skäggig som en tomte, bär solglasögon och mumlar under intervjun. Han har nyss berättat om sin nya inriktning, hip hop musik.
Härmed lurar han och Casey Affleck medierna med råge. Allt visar sig vara en del av den fejkade dokumentären I´,m still here.
Och årets filmsnackis, är ett faktum.
Första halvtimmen av I´m still here är klart underhållande och infriar mina förhoppningar.
Det är närgånget, kameran är skakig och suddig och ljudbandet har skiftande kvalité. JP gnäller över hur ”jävla tråkigt” det är att repa manus inför filminspelningen. Han hatar det. Hemma försöker han skriva hip hop rim och befaller assistenten att tygla hundarna när han blir intervjuad.
Det är väldigt kul att följa hans försök att få kontakt med producenten/artisten Sean ”Puff Daddy” Combs för en skivinspelning.”Puff Daddy” är ständigt uppbokad. När JP äntligen får en tid hos honom, blir han fullkomligt nedgjord.”Vad är pengarna?” undrar Combs , lätt irriterad, och JP fattar inget. Combs förklarar, ”inga pengar , ingen skiva…”
Men någonstans bland alla vilda fester, dråpliga konserter, skivinspelningar och Jackass fasoner tappar jag intresset.
Filmstjärnan JPs nedbrytning blir mest ytlig och otillräcklig för en hel film. Vi lyckas aldrig komma in i hans inre. Och kanske ”ska det vara så”. Det blir mest MTV-såpa, typ The Hills med bekanta ansikten. Med temat ”vilsna unga män” är Sofia Coppolas Somewhere, en betydligt intressantare film än I´m still here. Väntar nu med spänning på vad som nu kommer efter I´m still here. När kommer en fejkad eller ofejkad dokumentär om bröderna Baldwin?
TA
Jag har en annan åsikt. Tyckte filmen var underhållande och också intressant både som metafilm men speciellt som ett socialt experiment. Visar hur svårt det är att bryta mönstret i showbusiness och särskilt då i Hollywood antar jag. Jag har alltid diggat Letterman, men nu såg jag honom ur ett annat perspektiv, han blir lite av en symbol för hela etablissemanget som är helt kallt och oförstående till Phoenix förvandling.
SvaraRaderaOavsett intentionerna med projektet så gör Phoenix en modig, men framförallt oerhört stark och sårbar insats här. Vill nog gå så långt som att säga att han minst förtjänar en Oscars-nominering för bästa huvudroll. Och får han det så både kan han och borde han vinna den.
GS