Tron - osannolik uppföljare

Såg Tron - Legacy häromdagen. Riktigt kul att se fortsättningen på en film man såg första gången för 28 år sedan och då som nu var Jeff Bridges med precis som Bruce Boxleitner, Luke Macahan, och när man nu ser Bruce slås man av hur många år som gått sedan första filmen. Och sen Macahan, inte minst. När Boxleitner var en hunk. Tjejernas idol. Nu är han gammal och gråhårig.

Hur som helst. Tron - Legacy var en mäktig film att se på bio. Tror den hade varit lika ball utan 3-D, men nu blev det förstås en ytterligare dimension, en ännu mer häftigare upplevelse just för att det var på Sveriges kanske maffigaste biograf med det fetaste ljudet och ett bevis för att film faktiskt fortfarande är bäst på bio. I varje fall om man ser en rulle som Tron - Legacy.

Poster för Tron 1982.

Otroligt läcker rulle med en digital, futuristisk look som fick mig att tänka på sci-fi/ fantasy-klassiker som Blade runner, Star Wars och Matrix. Inte för att Tron har samma tyngd eller klassikerstämpel som nämnda rullar (storyn är för tunn och lite för nördig) men inflytandet finns där och inspirationen finns där och hommagen finns där och det är gott nog.

Jeff Bridges, Garrett Hedlund & Olivia Wilde från Tron - Legacy på Comic- con 2009.

Vet inte om det är en kandidat till årets bästa filmer. Men det är helt klart en av årets coolaste bioupplevelser och det är gott nog och positivt och viktigt i dessa tider då speciellt singel-biografer är utrotningshotade och hemma-biosystem snart finns i var mans hem.

GS.