Det är 1987. James (Jesse Eisenberg) har tagit examen. En resa i Europa med bästa kompisen väntar kring hörnet. Men James saknar pengarna som krävs.  På nöjesparken Adventureland får han jobba under sommaren. Där förälskar han sig i rebellen Em (Kristen Stewart), blir kompis med den udda fågeln Joel och uppvaktad av den populära tjejen Lisa P.

 

Dramakomedin Adventureland utspelar sig i 80-talsmiljö och vill försöka närma sig flera numera älskvärda 80-talskomedier. Den är onekligen förutsägbar som sina föregångare, men inte mindre underhållande för det. Valet av musik är förträfflig (Replacements, The Cure m fl) likaså klädval och skådisarna gör ett gediget arbete.

 

Twilight stjärnan Kristen Stewart är en trevlig bekantskap. Hon har register och ett fascinerande  mörker över sig. Hon påminner om en Joan Jett och en Mary Stuart Masterson. Hon spelar filmens mest intressanta karaktär. Em har en otrohetsaffär med Ryan Reynolds familjefar, hon har en styvmor som hon hatar och en sval relation till sin far. Hon är både rockig, uppkäftig, god och söt. Ovanlig kombination. Om den ens finns?

 

Vad handlade då 80-talet om? Hur ska vi definiera 80-talet som decennium? Svaren skiljer väl sig ifrån beroende vem du frågar. I en film som Adventureland är 80-talet en kuliss, en öde ö, en plats där regissören Greg Mottala (född 1964) samlar sina minnen som ung vuxen runt.  Och oavsett om du var barn, ungdom eller vuxen på 80-talet är det idag nostalgi för oss. Men det går ändå inte att bortse från dess tid av överhängande ytlighet, annalkande nyliberalism och individualism. Och James i filmen ska självförverkliga sig i form av en Europaresa är tanken. Men han får slita på ett lågstatusjobb och vägrar vara American Smiley bakom bolldiskarna.

 Det slår mig vad åldern har gjort med en. Man var yngre när man såg Föräldrafritt, Some kind of wonderful, Breakfast club, Pretty in pink, Sixteen Candles m fl. Det pubertala låg en närmare då än nu. Känner att humorn i Adventureland är på något sätt råare än förebilderna på 80-talet. Här är det bitvis bokstavligen under bältet humor. Varför blir jag så överraskad? Det är ju Greg Mottala, regissören som gjort Superbad tidigare som gjort Adventureland. Mottala säger att han ville göra en film med annorlunda ton än tidigare. Mer indie mindre Hollywood. http://crushable.com/entertainment/greg-mottola-martin-starr-from-adventureland-interview/Egentligen är humorn inte så långt borta från barndomens filmer och Adventureland. Men jag rör inte på munnen för det. Myser gör jag dock i slutet av filmen. James åker  Greyhoundbussen mot New York. Han ska försöka vinna Ems hjärta. Replacements i hörlurarna. Im so , im so U n s a t i s f i e d! TA