Underbarnet från Quebec

Hjärtslag

Några minuter in i Xavier Dolans andra film, Hjärtslag (2010) kommer en scen som gjorde mig såld direkt. Hade hört talas om underbarnet Dolan, uppväxt i Quebec i Kanada, som var 21 år när han slog igenom med Hjärtslag, men det finns ju många talanger därute och många bra filmer görs, men Dolan visade sig vara några alldeles extra, och det visar han inte minst i bioaktuella Laurence, Anyways.

Men tillbaka till Hjärtslag och den där scenen i början, till musik av franska sångerskan Dalida (1933-1987) och hennes version av "Bang, Bang". Måste ses, men scenen, lång, utdragen, slow-motion, vackra unga människor i snygga kläder gåendes längs gatan, kvinnan (Monia Chokri, som även är med i Laurence) röker och när snygga människor röker på film, i slow-motion, så finns det knappt något vackrare och mer förföriskt.( Se bara Kar Wai Wongs In the mood for love (2000)).
Efter den scenen så var jag förlorad och kunde inte sluta titta. Och det kunde jag inte heller i Laurence, Anyways. Och jag ville inte sluta titta heller. Filmen är 2 timmar och 40 minuter lång. För lång tycker vissa, men inte jag. Den kunde fortsatt ett tag till.

 Postern till Laurence, Anyways och regissören Xavier Dolan. 

Merde! Efter filmens slut var det en äldre herre som gick fram till kassan och utbrast till tjejen: Den där Laurence, Anyways, det är den bästa film jag sett! Jag är chockad!
Han syftade mycket på regissörens låga ålder och hur det stämde med det han hade sett inne i salongen. Hur kan man göra en film om mänskliga relationer på det sättet om man är så ung?
(Dessutom gör Dolan även kläderna till sina filmer, spelar själv med, han skriver manus och producerar också...)

Laurence efter...

Ja, det kan man verkligen grunna på, för det är verkligen ett "djupt" drama, en hisnande kärlekshistoria som är långt ifrån okomplicerad och där regissören inte väjer de svåra frågorna.
Laurence och hans flickvän Fred har varit ihop i två år och lever verkligen tajt och intensivt och gör allt tillsammans. Men en dag brister det i den 35-årige Laurence liv, han kan inte leva lögnen längre, det måste komma ut. Han förklarar för sin flickvän att han vill bli kvinna. Han vill byta kön, inte kirurgiskt, men mentalt och utseendemässigt.
Givetvis blir Fred chockad men efter ett tag känner hon att hon vill vara med och tillsammans med Laurence i hans transformation från man till kvinna.

Laurence & Fred

Omgivningens reaktioner blir en ännu större prövning, Laurence jobbar som lärare och är väldigt duktig och poppis, hur ska det funka i den miljön?
Föräldrarna, systern?
Helt enkelt är det inte och Dolan, som i alla sina filmer pysslat med könstillhörighet och frågor runt det, ställer verkligen problemet på sin spets - hur skulle du själv reagera om din älskade plötsligt ville byta kön?

I  grund och botten är Laurence, Anyways en kärlekshistoria, en fantastisk sådan, en love story om omöjlig kärlek kan man nog påstå. Borrar djupt i det mänskliga, i de olika prövningar som kärleken utsätts för.  Det bekanta finns där, det universiella finns där. Men det är på sättet som Dolan presenterar den som slår knock-out på publiken.

Dolan fortsätter förvalta arvet från sina franska kollegor från den franska nya vägen på 60-talet, men bidrar förstås med något helt eget, sin uppenbara talang, sina köns-överskridande frågor och en förkärlek till det visuella, till slow-motion och den nästan barnsliga kärleken till att brassa på.
Laurence, anyways är en film som går all-in, för att prata poker-språk. Eller en film med extra-allt, utan att förlora i subtilitet eller styrka. Det är imponerande.

Det finns så många minnesvärda scener... Spelet är top-notch, musiken fantastiskt placerad och dialogen lyhörd och oerhört mogen för att komma från en 23-åring.

Laurence all-in...

Ecco homo, skriver Laurence på den svarta tavlan, se människan. Dolan skildrar och vi ser.
Man märker hur amerikaniserad man är ibland när man ser en sån här film, en film som vidgar sinnena, som framförallt bärs fram av en egensinnig och originell filmmakare som inte lyder under några andra lagar än sina egna.
Då kan det bli så här bra.

GS.