Moonrise Kingdom

Moonrise Kingdom är nog Wes Andersons bästa film sedan The Royal Tenenbaums. Eller, inte nog: Det ÄR hans bästa film sedan genombrottet från 2001, kanske till och med i samma atmosfär som det mästerverket.
Moonrise Kingdom uspelas under samma period som den senaste säsongen av Mad Men, dvs i mitten av 60-talet, då oskulden fortfarande regerar och 1968 inte ens finns som ett hotfullt moln på himlen.

Amerikansk östkusten. Sommar. Pojkscouter på läger. Edward Norton spelar deras ledare. Föräldralöse Sam rymmer från lägret och träffar så småningom Suzy på vägen. Suzy, som är dotter till Bill Murray och Frances McDormand, är lika egensinnig och lillgammal som Sam och de har tidigare brevväxlat och funnit varandra. De ger sig av på äventyr tillsammans och sätter scouterna och föräldrarna i arbete med att hitta dom.
Ung kärlek vs en oförstående vuxen-värld.

Inte den djupaste av filmer, men hey, vilken annan filmkonstnär kan erbjuda den här typen av nostalgisk, pastellfärgad, stiliserad, upplyftande och fantastiskt iscensatt historia på vita duken på det sätt som Anderson gör? Gång på gång?

Detaljerna, färgerna, dialogen, den skruvade storyn, och skådisarna. Bruce Willis är underbar, de som brukar dyka upp i Andersons filmer, Murray och Jason Schwartzman är som vanligt bra och Norton gör inte bort sig heller. Harvey Keitel och Tilda Swinton känns också självklara i denna underhållande och så urcharmigt härliga historia.

GS.