Sidor

lördag 3 maj 2014

Hon gav 80-talet sin egen färg


Intressant läsning (Lebeau´s le blog, What the hell happened to Molly ringwald, 20 januari 2013) om vad som hände med brat pack och dess drottning Molly Ringwald.

Efter flera framgångsrika filmer (Pretty in pink, Sixteen candles och Breakfast club) ihop med producenten och manusförfattaren John Hughes tackade hon nej till ytterligare en film (Some kind of wonderful). Hon var trött på att spela ännu en tonåring. Det sägs att Hughes tog detta mycket personligt, och det sägs att Ringwald och han bröt kontakten. Och det skulle dröja länge innan duon förenades.

Separationen mellan dem två blir avgörande inte minst för Molly Ringwalds karriär. John Hughes gjorde henne framgångsrik och utan honom vid sin sida skulle hon få det betydligt svårare.

Brat pack-gänget som hon tillhörde var vana att spela tonåringar som andra tonåringar kunde relatera till. När skådisarna skulle "växa upp" och göra mognare roller blev det svårare. Det var också ett tidstecken. När det var 90-tal fick 80-tals-ikonerna mer komplicerat att överleva. Nu var det plötsligt andra vindar som blåste, andra ideal som attraherade. Ringwald försökte med flera filmer bland annat Betys bröllop (1990) med Alan Alda. Men den stora publiken uteblev.

Hon tackade också nej till filmerna Pretty woman och Ghost http://www.iammollyringwald.com/acting/

Hon flyttade till Frankrike och gjorde utländsk film. I slutet av 90-talet återvände hon till Hollywood. Hon var knappast någon på A-listan längre. Hon fick göra små inhopp i filmer där hon drev med sin brat pack-bakgrund. På senare år har hon förekommit i serier som inte visats annat än för amerikansk publik.

 Kanske kan man säga att Ringwald och flera av hennes generationskamrater hade vuxit sig fast i sina tonårsroller (Ralph Macchio, Michael J Fox, Judd Nelson, Andrew McCartey, Ally Sheedy, Eric Stoltz, Anthony Michael Hall). De var roller i ungdomsfilmer som hade varit banbrytande och John Hughes kunde nästan beskyllas för att ha uppfunnit en egen (underbar) genre; high school filmen.
Brian Mickletwait skriver reflekterande över Molly Ringwalds öde.http://www.samizdata.net/2002/12/on-why-molly-ringwald-never-be/


Han skriver att hon utstrålade en skörhet, ett självförtroende och hon agerade hela tiden från en outsider position som man som 20-åring tog till sig och kände sympati för. Man väntade bara på att Andrew Mccarteys snobb skulle fatta att det var Hon som var nr 1. Man väntade bara på att han skulle göra sig av med sin ytliga "flickvän till häxa" och satsa allt på söta och fina Molly.

Men när Molly Ringwald har passerat 30 och spelar fortfarande sårbar tonårstjej - på rutin , då är det inte lika kul längre. Hon är ju nu ung kvinna, men hon spelar fortfarande som om hon vore en tonårstjej på high school. När ska hon växa upp och övergå från tjej till kvinna? Det som man en gång i tiden föll för, stör man sig bara på, fortsätter Mickletwait.

Oavsett vad som hände och vad man än tycker , råder följande faktum. Molly Ringwald var inflytelserik under en viss tid och på sina håll påverkar hon fortfarande inte minst i mode och stil för tjejer. Om Audrey Hepburn präglade 60-talet, Diane Keaton genomsyrade 70-talet så är det väl Molly Ringwald som färg-lägger 80-talet. TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar