Hon är den vanliga tjejen, uppvuxen i södra Kalifornien som drömmer om att bli som Barbara Streisand (s.18). Det blir inte riktigt så. Hon blir själv ett eget fenomen i och med filmen Annie Hall (1977). Diane Keatons självbiografi , Än en gång (2012, Bonniers) rymmer inte bara anekdoter från
filminspelningar och om andra stjärnor. Här berättar hon om sitt missbruk(s.103-105), ätstörningarna som hindrar kärleken till Woody Allen att flöda (s.108), om vad som formar henne och gör att hon väljer skådespelar-yrket m.m (s.58).
Boken är också en stark hyllning till modern , Dorothy Hall. Ja, Keaton heter faktiskt Diane Hall , men hon byter namn när hon går med i skådespelarförbundet. Då finns det redan en person med samma namn. Keaton tar då sin mors flicknamn (s.76).
Modern är stark, omsorgs och kärleksfull hemmafru med framgångsdrömmar. Hon vinner också flera tävlingar och koras i flera lokala sammanhang som dess "mest eftertraktade hemmafru". Det är förvisso en kort period av "kändisskap"
och strålkastarljus, men det väcker intresse hos en viss liten flicka. (s.14)

Vid 19 års ålder flyttar hon till New York för att studera på teaterskolan Neigbourhood Playhouse (s.70). 1968 träffar hon Woody Allen på en audition för pjäsen En gång till Sam! Allen hade hon följt under en längre tid. Hon hade sett och blivit förälskad i honom i  Johnny Carsons talk-show. De blir sedan ett par.1972 blir pjäsen En gång till Sam! film och leder till hennes stora genombrott (s.106, 119).

1972 är också det år som Keaton filmar Gudfadern. Hon hatade den blonda peruken , det röda läppstiftet och dräkterna som hon bar i filmen (s.119) Hon var övertygad att hon skulle bli petad om det inte vore för att filmbolaget Paramount ville bli av med Al Pacino. Men dagstagningarna av mordscenen mellan Michael Corleone och polisen McCluskey blir en vändpunkt. Filmteamet blir alldeles betagna  av Al Pacinos insats (s.120).

Rollen som Michaels flickvän Kay väckte inget större engagemang hos Diane Keaton. Hon sågs också som den där vita präktiga medelklass tjejen bland inspelningsteamet. Hon kände sig inte särskilt delaktig i filmen. Men hon ångrar inte Gudfadern. Allt var värt det. Hon skriver ".. gav mig det lilla jag vet om Al Pacino" (s.122).

Hon belönas med en Oscar för Bästa Kvinnliga huvudroll i Annie Hall. Hon vet att hon inte förtjänar priset. Hon vet att hon fick priset bara för att hon spelar en "älskvärd version av sig själv". Det hon mest tar till sig är att en komedi prisas. Hon upplever att Komedi har lägre status än Drama-filmer. Men varför är det så? frågar hon sig. Hon fortsätter: "Humor hjälper oss igenom livet med en smula värdighet. Den erbjuder en av de fåtaliga välgörande metoderna att hantera det absurda i alltsammans" (s.160).

Annie Hall skänker henne berömmelse och uppmärksamhet, vilket hon länge suktat efter. Men när den väl kommer väljer hon att träda bakåt. Hon kan inte hantera "obehaget" (s.164).

Omvärlden tror att hon fortfarande är Woody Allens tjej när de ser Annie Hall. Men så är inte fallet. Två år före filmens premiär , gör paret slut (s.150). Keaton blir istället tillsammans med tonårsförälskelsen Warren Beatty. Liksom Woody Allen var hon förälskad i honom långt innan hon ens hade träffat honom. Hon hade sett Beatty i filmen Feber i blodet (1961), vilken hade fått hennes hjärta att bulta (s.40 samt s.151). 

Och det osannolika inträffar. De blir ett par. De spelar också in filmen Reds (1980) tillsammans. Keaton är inte förtjust i sin rollkaraktär Louise Bryant. Hon får svårt under inspelningen. Hennes dåvarande partner tillika regissör är  en "perfektionist" och kan kräva 40 omtagningar av en scen. Hennes insats var inte hennes egen,  "bara en reaktion på Warren Beattys inverkan", skriver hon i boken (s.166).

Filmen belönas med Oscars, bland annat för Bästa Regi. Warren Beatty är på moln. Han är på toppen av sin karriär. Det kommande decenniet blir dock motsatsen för Diane Keaton. Hon floppar med diverse filmer. Hon börjar fotografera, gör dokumentärfilm och nyttja alternativa konstformer (s.171). Beatty ber henne att inte glömma att hon är en filmstjärna. Hon borde söka sig till filmen igen (s.173). Men där stod hon helt utan självförtroende. Hon skriver talande : "Utan en stor man som skrev och regisserade åt mig var jag i bästa fall - en medioker filmstjärna" (s.172). 
 Förhållandet med Warren Beatty går också mot sitt slut. Keaton var aldrig förälskad i honom. Hon ville vara Honom. Inte älska honom. (s.174)

Arbetsglädjen, självförtroendet och energin får Keaton tillbaka tack vare rollen i  Charles Meyers komedi Baby boom (1987). (s.184) Det har nästan gått 10 år sedan Woody Allens Manhattan (1979).  Filmens manusförfattare, Nancy Meyers kommer även senare ha betydelse för Diane Keatons karriär ( underskattade Galen i Kärlek från 2003).
 

Inspelningen av Gudfadern III (1990) har flera nyanser. Dels är det nu ett gäng medelålders skådespelare och filmskapare som återförenas.
Det dåvarande Löftet Winona Ryder, 19 år, ansluter till filminspelningen. Hon sänker snittåldern - väsentligt. Regissören Francis Ford Coppola sitter inne i en husvagn och ger direktiv....
När Ryder sedan kollapsar ersätts hon av Coppolas dotter, Sofia Coppola (Lost in translation, Marie Antoinette , Somewhere, Bling Ring m.m). Hon skall spela Michael (Al Pacino) och Kays (Diane Keatons) dotter, Mary Corleone. En roll som hennes far specialskrivit åt henne. När detta blev känt dök Paramounts ledning upp och skulle "hantera saken".  Det slutade med att de försvann. Och Sofia fick fortsätta spela rollen. (s.195)

Och dels försöker Diane Keaton en sista gång på allvar vinna Al Pacinos hjärta. Men kärleken är dessvärre inte ömsesidig. (s.194)

 Som drygt 50-åring väljer Diane Keaton att adoptera en liten flicka, Dexter (s.222). Några år senare adopterar hon en pojke, Duke (s.235). Hon har alltid gått sin egen väg. Detta vittnar även formen för hennes självbiografi om. Hon väljer att sammanställa sitt eget liv med sin mammas, för att lära känna henne och sig själv bättre (s.23). Läsvärt, helt klart. TA