Men filmen förlorade så småningom helt betydelse i mitt filmliv. Och som ni vet, när något försvinner , uppstår oftast något "nytt" eller något annat.
2004 såg jag Alexander Paynes Sideways på bio och jag hade nu funnit några nya vänner, och en karaktär som jag kunde starkt relatera till. Det var vinfantasten Miles, en misslyckad författare som försörjer lite motvilligt som engelska lärare på grundskolan. Han är nyskild och lider av depressioner och är emellanåt hopplös på alla sätt. Men trots alla hans skavanker finns ett stort hjärta och en hängiven person. Paul Giamatti gjorde en mästerlig rolltolkning.
Sideways fungerade som utmärkt reklam för bilresor och särskilt belagda i Kalifornien längs delikata golfbanor och vackra vingårdar. Men framförallt förnyade och nyanserade den bilden av manlig vänskap. Giamattis antihjälte är oförglömlig och sällan sitter man och vill så gärna väl för en filmkaraktär som dennes Miles.
När Virginia Madsens charmiga servitris kommer in i hans liv , känns det både hoppfullt och svårt....inte så långt ifrån det verkliga livet....alltså....
Med denna bakgrund så kanske ni förstår min starka relation till Paul Giamatti. Skådespelaren har dock på senare år , något olyckligt hamnat i en enda typ av roll, - den osympatiske elakingen. Han fick bland annat spela Brian Wilsons inhumana läkare i Love and mercy (2014).
Det är dock roligt och läsa Erik Augustin Palms Svd-intervju (Svd perfect guide, 11/2-17 nr 4) med den 49-åriga skådespelaren. Han framstår som en ganska vanlig kille som motionerar, älskar hamburgare och böcker, och sitt yrke som aktör, såklart. Han upplever att han ofta "lever ut stressen i de intensiva karaktärer som han spelar".
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar