Läser med stort nöje Nicholas Wennös intervju med Richard Gere (DN, 17 februari, 2017) http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/richard-gere-jag-ar-bara-en-illusion-ett-magiskt-trick/

Skådisen har följt med mig i nästan ett helt liv. Såg ju Pretty woman (1990) när den kom och även om det var Julia Roberts stund i solen, så var det ju han som vann hennes hjärta. Under mina högstadie-år såg jag Utan nåd (1986) åtskilliga gånger. Det var samma sak där.

Han fick Kim Basinger. Bara han tycktes förmå en sådan sak. Och så fortsatte det. Även på det privata planet. Han blev ju tillsammans med supermodellen Cindy Crawford. Och jag kunde inte vara mer avis.

Många förknippade nog honom med roller i filmerna American Gigolo (1980) och kanske mest med En officer och gentleman (1982). När det gäller Schraders film , så jag minns jag mest med glädje, hur Gere står i hemma i lägenheten och pluggar, absurt, nog - svenska. Och soundtracket med Blondie, förstås.

Han framstod som sin generations främsta manliga sexsymbol, och därför tyckte jag att det var kul när han fick lite mer "udda" roller. Han var bra i t ex Misstänkta förbindelser (1990) som korrupt och elak polis.

Här förförde han andras kvinnor (Faye Grant från tv-serien V), och var notoriskt otrogen och slutförde den skumma affären efter den andra. Kall, kylig, mystisk, brutal och våldsam. Polisensintern utredare, Andy Garcia fick ingen lätt match. Jag vet hur tidningarna också gjorde en grej av hur filmen stod mellan "Latino  lover" och "den äldre sexsymbolen".....

Gere tackade tydligen nej till Basic instinct (1992) http://www.imdb.com/title/tt0110146/trivia?ref_=tt_trv_trv och 90-talet som började starkt med Pretty woman (1990) skulle visa sig bli en ojämn historia för aktören. Han menar själv i intervjun med Wennö att Mr Jones (1993) förtjänade större publik än vad den fick. Primal fear (1996) tillhör dock inte bara en av Geres fullträffar utan generellt en av 90-talets bättre thrillers. Minns även att jag gillade otrohetsthrillern Unfaithful (2002) som han gjorde med regissören Adrian Lynne (Farlig förbindelse) och Diane Lane.

I Wennös intervju framstår Richard Gere som en sympatisk anti-stjärna/kändis, vilket känns ovanligt i dagens celebritetsfixerade klimat. Han uttalar sig en del om politik och han säger att ett samhälle måste dömas utifrån hur man tar hand om de svagaste. Det är tilltalande och läsa om en Hollywoodstjärna som lägger ner mer tid på att utplåna sitt eget Ego än och värna om sitt varumärke. Han är buddhist sedan länge och talar bara om Jaget som en idé. Han betonar också vikten att göra saker tillsammans och med för andra, det är bara det som kan skänka positiv motivation och energi och ta oss till nya ställen. TA