Många  pratade förstås om Neil Jordans film The Crying game (1993) när den kom, inte minst på grund av "överraskningen" som inträffar mot slutet av filmen.

Filmen känns idag, drygt 24 år senare , en smula ojämn. Den första hälften är mycket bra , och jag gillar verkligen vänskapen som skildras mellan den godhjärtade fångvaktaren Fergus (Stephen Rea) och fången Jody (Forest Whitaker). Utmärkt dialog och berättelsen är både underhållande och lite tänkvärd.

Intensiteten i filmen sjunker betydligt då historien förflyttas till London och Fergus försöker fly sitt förflutna inom IRA. Han har skaffat sig ny frisyr , och ett "vanligt" jobb och börjar uppvakta Jodys flickvän, hårfrisörskan, Dill (Jaye Davidson).

Det finns vissa film noir paralleller och det är ganska snygga sådana, men någonstans tappar jag ändå filmen ur händerna.  Har man en gång sett den här filmen och känner till själva utropstecknet eller "överraskningen" mot slutet, så blir det inte samma sak , tyvärr, vid en andra visning. 

Å andra sidan, spelar det kanske ingen större roll. Applåder till samtliga skådisar. Kul och se Adrian Dunbar (Line of duty) i yngre vigör. Boy George gjorde även ett mycket fint ledmotiv till filmen. Förnämligt skrivet manus av Neil Jordan. Man undrar vad som hände med regissören? Han tycks idag var relativt bortglömd och leva en undanskymd tillvaro. Men enligt imdb.com är han fortfarande verksam och bidrar med både filmer och manus. TA