Amerikansk skräck från 2017 i regi av Andy Muschietti
I rollerna: Bill Skarsgård, Jaeden Lieberher, Finn Wolfhard, Sophia Lillis, Jeremy Ray Taylor m fl
Premiär 13 september (Sverige)
Barnförbjuden, speltid 2 timmar 15 minuter
Betyg 4 av 5
Stephen King har under sin drygt 40-åriga karriär som författare mer eller mindre alltid varit i ropet men frågan är om den gamle skräckmästaren (som nyss fyllde 70) varit så i ropet som han är nu och har varit de senaste åren.
Egentligen började allt med tv-serien "Stranger things" (2015) med alla sina King-referenser/ blinkningar och hyllningar till 80-talet, en tid då King och Steven Spielberg var hörnstenar i den amerikanska populärkultur som även erövrade Sverige. Och när det blev klart att tegelstensromanen "Det" åter skulle filmas och denna gång med vår egen Bill Skarsgård som den ikoniska clownen Pennywise så började hypen som till slut fick en sådan snöbollseffekt att den nu, med denna lyckade storfilm, blivit en sådan enorm succé bara en knapp vecka efter världspremiären i USA.
När miniserien "Det" ("Stephen King's It") kom 1990 blev den snabbt en kultfavorit och skrämde många rejält, framförallt på grund av Tim Currys numera klassiska gestaltning av mördarclownen Pennywise.
När jag såg om den nyligen var det beklämmande tydligt att tidens tand har gått åt den hårt. Specialeffekterna är usla, ibland rent skrattretande dåliga, och skådis-insatserna är rejält ojämna. Visst finns det en charmig känsla i serien och även ett fortfarande ganska bra fångat obehag från boken, men i stort är Tommy Lee Wallace's version något man idag måste se med skämskudden nära till hands.
Så, om det var någon av Kings böcker som man kände borde förtjäna en ny chans så var det verkligen hans magnum opus, den drygt 1300 sidor tjocka "Det", som nu alltså blivit biofilm (och vars andra del, som handlar om hur barnen som vuxna återvänder till Derry, kommer 2019).
Och kanske var det också så att det krävdes en "outsider", en icke-amerikan, som skulle få jobbet gjort, så att säga. Argentinaren Andy Muschietti, debuterade på amerikansk mark med "Mama" (2013), har inte hastat igenom storyn som mini-serien gjorde, utan har gjort ett grundligt jobb och fokuserat på historien om vänskapen hos gänget "Losers" i den lilla hålan Derry. Förståndigt nog har också berättelsen flyttats från bokens sena 50-tal till 1988 och -89 i denna del.
I rollerna: Bill Skarsgård, Jaeden Lieberher, Finn Wolfhard, Sophia Lillis, Jeremy Ray Taylor m fl
Premiär 13 september (Sverige)
Barnförbjuden, speltid 2 timmar 15 minuter
Betyg 4 av 5
Stephen King har under sin drygt 40-åriga karriär som författare mer eller mindre alltid varit i ropet men frågan är om den gamle skräckmästaren (som nyss fyllde 70) varit så i ropet som han är nu och har varit de senaste åren.
Egentligen började allt med tv-serien "Stranger things" (2015) med alla sina King-referenser/ blinkningar och hyllningar till 80-talet, en tid då King och Steven Spielberg var hörnstenar i den amerikanska populärkultur som även erövrade Sverige. Och när det blev klart att tegelstensromanen "Det" åter skulle filmas och denna gång med vår egen Bill Skarsgård som den ikoniska clownen Pennywise så började hypen som till slut fick en sådan snöbollseffekt att den nu, med denna lyckade storfilm, blivit en sådan enorm succé bara en knapp vecka efter världspremiären i USA.
När miniserien "Det" ("Stephen King's It") kom 1990 blev den snabbt en kultfavorit och skrämde många rejält, framförallt på grund av Tim Currys numera klassiska gestaltning av mördarclownen Pennywise.
När jag såg om den nyligen var det beklämmande tydligt att tidens tand har gått åt den hårt. Specialeffekterna är usla, ibland rent skrattretande dåliga, och skådis-insatserna är rejält ojämna. Visst finns det en charmig känsla i serien och även ett fortfarande ganska bra fångat obehag från boken, men i stort är Tommy Lee Wallace's version något man idag måste se med skämskudden nära till hands.
Så, om det var någon av Kings böcker som man kände borde förtjäna en ny chans så var det verkligen hans magnum opus, den drygt 1300 sidor tjocka "Det", som nu alltså blivit biofilm (och vars andra del, som handlar om hur barnen som vuxna återvänder till Derry, kommer 2019).
Och kanske var det också så att det krävdes en "outsider", en icke-amerikan, som skulle få jobbet gjort, så att säga. Argentinaren Andy Muschietti, debuterade på amerikansk mark med "Mama" (2013), har inte hastat igenom storyn som mini-serien gjorde, utan har gjort ett grundligt jobb och fokuserat på historien om vänskapen hos gänget "Losers" i den lilla hålan Derry. Förståndigt nog har också berättelsen flyttats från bokens sena 50-tal till 1988 och -89 i denna del.
Det är nämligen 27 år mellan varje tillfälle då Det terroriserar staden Derry och dess invånare och i denna cykel av händelser är startskottet när den lilla pojken Georgie är ute i regnet och testar en liten pappersbåt som hans storebror Bill har gjort åt honom. Båten försvinner nere i en kloak och när Georgie försöker hitta den i mörkret dyker en clown upp och börjar prata med honom...
Filmen drar igång starkt och ordentligt med skrämseleffekter och man fattar att här håller inte manusförfattarna i några bromsar direkt och Muschietti verkar trivas med att slå på trumman och inte behöva hålla igen på chockeffekter, våld och blod. Det är en ambitiös och storslagen skräckfilm av det lite gamla hederliga slaget, som t ex "Poltergeist" (utan övriga jämförelser). Läskigare filmer har jag sett, men det är en påkostad och mycket underhållande "nöjesfälts"- skräckis med gott om hoppa-till-scener och en lustfylld Skarsgård som verkligen fyller Tim Currys clownskor och gör ett imponerande jobb här.
Visst är det för en luttrad skräckfilmsfantast inte så jätteläskigt men det är spännande och visuellt häftigt och mycket bra berättat av Muschietti.
Styrkan ligger dock i storyn om barnen, om deras personliga umbäranden i hemmamiljön eller i skolan med mobbning och att nära nog bli slagen till döds av ligisten Henry Bowers och hans gäng. Det är fint och känsligt skildrat hur de olika barnen finner styrkan och modet att stå upp och kämpa mot ondskan och bitvis är det till och med väldigt sorgligt.
Snyggt, välbalanserat mellan uppväxtskildring, drama och skräck och välspelat, inte minst, som vanligt känns det som, när det gäller amerikanska barnskådisar. Speciellt Sophia Lillis (Beverly) gör en enastående insats som ensam tjej i killgänget.
(Man kan inte låta bli att undra vilka som kommer spela barnen som vuxna...? Kristen Wiig som Beverly kanske...?)
"Stranger things" ekar även i denna film, dels genom att en av killarna i "Loser"-gänget, Richie, spelas av Finn Wolfhard (Vilket namn!) som hade en av huvudrollerna i "Stranger things". Och för att känslan som fanns i den underbara 80-tals-serien (vars säsong 2 snart kommer på Netflix) sipprar in här och där i "Det".
Tillsammans med en hel del atmosfär och tematik från den kanske allra bästa King-filmatiseringen "Stand by me" så formar sig "Det" till en av en mycket stark och imponerande upplevelse som bör ses på stor duk.
Göran.
Filmen drar igång starkt och ordentligt med skrämseleffekter och man fattar att här håller inte manusförfattarna i några bromsar direkt och Muschietti verkar trivas med att slå på trumman och inte behöva hålla igen på chockeffekter, våld och blod. Det är en ambitiös och storslagen skräckfilm av det lite gamla hederliga slaget, som t ex "Poltergeist" (utan övriga jämförelser). Läskigare filmer har jag sett, men det är en påkostad och mycket underhållande "nöjesfälts"- skräckis med gott om hoppa-till-scener och en lustfylld Skarsgård som verkligen fyller Tim Currys clownskor och gör ett imponerande jobb här.
Styrkan ligger dock i storyn om barnen, om deras personliga umbäranden i hemmamiljön eller i skolan med mobbning och att nära nog bli slagen till döds av ligisten Henry Bowers och hans gäng. Det är fint och känsligt skildrat hur de olika barnen finner styrkan och modet att stå upp och kämpa mot ondskan och bitvis är det till och med väldigt sorgligt.
Snyggt, välbalanserat mellan uppväxtskildring, drama och skräck och välspelat, inte minst, som vanligt känns det som, när det gäller amerikanska barnskådisar. Speciellt Sophia Lillis (Beverly) gör en enastående insats som ensam tjej i killgänget.
(Man kan inte låta bli att undra vilka som kommer spela barnen som vuxna...? Kristen Wiig som Beverly kanske...?)
"Stranger things" ekar även i denna film, dels genom att en av killarna i "Loser"-gänget, Richie, spelas av Finn Wolfhard (Vilket namn!) som hade en av huvudrollerna i "Stranger things". Och för att känslan som fanns i den underbara 80-tals-serien (vars säsong 2 snart kommer på Netflix) sipprar in här och där i "Det".
Tillsammans med en hel del atmosfär och tematik från den kanske allra bästa King-filmatiseringen "Stand by me" så formar sig "Det" till en av en mycket stark och imponerande upplevelse som bör ses på stor duk.
Göran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar