svensk film i regi av Janus Metz och manus av Ronnie Sandahl
Medverkande: Sverir Gudnason, Shia Lebeouf, Stellan Skarsgård, Tuva Novotny,
Björn Granath, Leo Borg och Claes Ljungmark m fl.
Speltid: 1 timme 40 minuter
Betyg: 4/5
Det har varit med försiktig optimism som jag väntat på filmen om Björn Borg och John McEnroe. Jag är sedan barnsben tennisbeundrare och även om jag var för liten för Sveriges genom tidernas främsta tennisspelare , har jag ändå en sorts relation till honom. Hans banbrytande tennisstil med tvåhandsfattande backhand och framförallt hans sköna look. Hans karakteristiska skäggstubb, långa hår och hårband var lika revolutionerande i tennisen som Beatles var med sina frillor för pop/rockmusiken. Det väckte minst sagt idoldyrkan och hysteri....
När historiska personer åldras, är det lätt för omvärlden att glömma bort vem de var och vad de faktisk uträttade. Det är i detta skimmer som filmen Borg gör sig som allra bäst. Den upplyser och påminner oss om en karismatisk idrottare långt innan ens Zlatan var född. Det fanns en världsstjärna som tillsammans med ABBA och Volvo placerade ut Sverige på världskartan. Och det fanns en svensk kille som blev super-bäst på tennis och som fick många gossar (inklusive mig själv) och öva tennis längs en garagevägg , dag efter dag. En idol. En förebild. Och Björn Borg fick Tennis-Sverige och bli framgångsrikt under ett helt decennium. Det kom en generations-kull (Wilander, Edberg, Pernfors, Nyström, Järryd m.m.) efter ikonen som förvaltade makten och firade nya tennisframgångar, men det är en annan historia. Men tror jag helst bara vill säga att Björn Borg har haft stort inflytande både under sina aktiva karriär och även efteråt....
Tveksam var jag, ett tag kring filmen Borg, så där tveksam som jag alltid blir när man ska göra historiska filmer och i synnerhet med svenskt 70-talstema. Hur kommer personen se ut? Ännu en larvig mustasch och löjlig peruk och överdrivna 70-talskläder (se Ulf Malmros filmer). Stundtals tycker jag att liknade filmer tenderar att bli mer maskerad och parodier än - riktiga berättelser som man tillägnar sig och berörs av.... Utstyrseln tar över och historien glömmer man....
Nåväl, när dels beskedet kom om att Sverir Gudnason var klar för huvudrollen som Björn Borg och Shia Labeouf (Transformers, American Honey) skulle spela John McEnroe tändes en viss förväntan i mig. Bilderna från inspelningen viskade en behaglig försiktig optimism. Kläderna var nedtonade och jag fick ett bra och väldigt seriöst intryck från bilderna tagna från inspelningen. Saken blev inte sämre att Ronnie Sandahl (filmen Svenskjävlar, och romanen Vi som aldrig sa hora) skulle skriva manus.
Manusförfattaren säger till P4 Skaraborg att sportfilmen som genre är underutvecklad och det finns mycket intressanta historier inom idrotten, som vittnar om människans natur. Han säger att han ville skriva en historia om ikonerna McEnroe och Borg, och berätta om för och nackdelarna på världstoppen och utsattheten att vara världskänd men också hur missförstådda de var. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6432878
Sandahl har ägnat mycket tid åt research och intervjuat många som var med när det begav sig. Det har gett resultat. Fantastisk resultat i en utmärkt film om rädslan att förlora och ett drama som handlar mer om bara det som utspelar sig på center Court. Vem är man utan framgångarna? Vad händer när allt man kan och är; baseras på hur man hantera ett tennisrack? Tänk om spelet faktiskt är en fråga om liv och död, i ordens verkliga bemärkelser?
Inledningsscenen hintar om dessa frågor; vi ser mest bara ryggtavlan av svenska tennisundret och vi ser honom "balansera" längs balkongräcket i lägenheten i Monaco.
Det är odödligt snyggt, engagerat och dynamiskt berättat om Södertäljesonen Björn Borg som förvandlas från frustrerad tonåring till iskall världsstjärna (Sverir Gudnason) i Tennisen allra högsta elitskikt. I slutet av 70-talet då han är som allra störst kommer hans "arvtagare" eller främsta rival och konkurrent, i amerikanen John McEnroe fram.
Deras relation är ökänd i tenniskretsar och har sedan länge dokumenterats och det har skrivits en hel del i ämnet i tex Tim Adam bok I huvudet på John McEnroe.
Det är en oerhört väl avvägd film med rätt ton och balans. Redan från första scen är jag förlorad i filmen och dess berättelse. Super 8 filmen som skvallrar om lilla Björn och när han spelar längs med garage-väggen nära hemmet i Södertälje. Det känns genuint och ger ett vemodigt nostalgiskt, varmt och oskuldsfullt ljus. Här skapas drömmarna , drömmarna om och vinna Wimbledon två gånger.... Det kommer bli mera....
I filmen Borg är sista veckan inför Wimbledon-finalen 1980 mellan McEnroe och Borg i fokus. Men manusförfattaren Sandahl har kryddat och lagt till tillbakablickar i båda personernas liv och även lyft fram birollskaraktärer som Björn Borgs kontakt med tränaren Labbe (Stellan Skarsgård) och även flickvännen Mariana (Tuva Novotny). Effekten blir en mer allmängiltig och inkluderande film som förmänskligar och gör historien till ett större drama än vad vi först tror oss få se. Vi får viktiga bitar i John McEnroes liv och en förståelse för honom , som är bortom svordomarna och hans fruktansvärda humör som gjorde honom så hatade under så länge i tennis kretsar....
Den som är tennisintresserad får givetvis sitt lystmäte här: tennisscenerna är massiva och explosiva och varje slag känns. Niels Thastums vackra foto är slagkraftigt och jag gillar hur de växlar mellan närbilder och ovan perspektiv och bilder på ben och fötter och så vidare. Det här är en sportfilm som är ovanligt lyckosam, finalen blir svettig och här finns tempot, drivet och en enerverande stämning som inte viker sig en tum under historiens gång. Vi känner av rädslan , trycket och pressen som båda huvudkaraktärerna känner både ifrån sig själva och utifrån. Det hela kan liknas en kappupprustning mellan stormakter. Giganternas kamp. En boxningsdrabbning av stora mått eller ett upptrissat gladiatorspel, om man så vill.
Tennisstjärnornas värld blir en bubbla som för utomstående blir svår och tas sig in i eller ens förstå. De blir ensamma trots stöd utifrån. Och kanske blir isoleringen det höga pris de måste betala....
Någon gång måste även de ha känt längtan att få vara någon annan. Det belyser även filmen med en scen då Björn Borg kliver in i ett fik/bar i Monaco. Han har glömt plånboken i bilen och kan inte betala för kaffet. Han börjar tala med personalen. Borg presenterar sig som "Rune" och säger sig arbeta som elektriker....
Jag gillar filmen Borg väldigt mycket, och kommer se om den här filmen framöver. Ingen annan än Ronnie Sandahl hade kunna skriva filmen så här komprimerad men ändå full på substans och Sverir Gudnason har redan servat hem nästa års Guldbagge. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar