Många tårar lär garanterat runnit nedanför hennes kinder genom åren. Och tiden flydde ifrån henne. Hon tillhörde Swinging London eran och var ihop med Mick Jagger.
Hon säger i dokumentären Faithfull (2017) att hon ville inte tävla med Stones. Hon satsade därför inte på sin egen musikkarriär under åren hon var tillsammans med Jagger. Det är en högst personlig och lite obekväm dokumentär som Sandrine Bonnarie har gjort om artisten/sångerskan och i allra högsta grad - människan Marianne Faithfull. Det är både en imponerande och tragisk berättelse.
Idag turnerar hon med ett gäng begåvade musiker ( t ex Warren Ellis och Ed Harcourt). Hon sjunger med stor livserfarenhet och kraft. Hon är pånyttfödd och funnit en väg tillbaka. Hon känner ljuset jubla emot henne. Hon "cyklar" fortare för varje dag mot Hoppet. Det rebelliska finns inte längre i henne, säger hon. Hon har resignerat , och med den, fann hon lugnet och kanske lite paradoxalt nog - Friheten.
I USA är hon bannlyst. Några av hennes sånger anses vara alldeles för provocerande och obscena....
Äktenskap och förhållanden var inte för henne. Hon lämnade männen innan de lämnade henne.
Men trots sargade förhållanden och brustna relationer hyllar hon Kärleken. Kärleken är meningen med allt, säger hon. Och Marianne Faithfull, om någon, vet nog vad hon talar om.
I början av 80-talet var hon nere på botten. Hon var fast i kokain och heroin. Men ett album "behövdes" spelas in och därefter kom sakta , sakta vändningen. Dessförinnan hade hon famlat bort sig från ljuset. Hon sörjde Brian Jones död, var förbannad och arg på Stones hur de behandlade honom. Hon plågades av smärtan från förlusten av ett barn. Medierna "skrev ner" henne. Hon fick länge bära "skulden" för knarkrazzian polisen gjorde hemma hos Keith Richards. Hon ansågs inte vara någon lämplig mamma. Samhället var annorlunda då, säger hon. Det fanns helt enkelt ingen empati från samhället för en ensamstående mamma. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar