"Vad blir det kvar av detta åttiotal...."

Läser med stor behållning The Guardians Hadley Freemans artikel , Why the 1980s is my favorite decade.https://www.theguardian.com/film/2018/mar/27/1980s-favourite-film-decade-top-gun-stand-by-me-hadley-freeman

Freeman anser att 80-talets filmperiod var framförallt roligt, men också mångsidigt och liberalt. Eddie Murphy var kanske årtiondets främsta stjärna. Och bara en sådan sak. En svart skådespelare dominerade och det gjordes storfilmer med nästan enbart svarta skådespelare i rollerna. Det är skillnad jämfört med då och idag, konstaterar Hadley Freeman.

Hon beskriver hur 80-talets filmepok har oförtjänt dåligt rykte. 70-talet ses ofta som "den konstnärliga" perioden (new america) och 90-talet som pretentiöst och hippt (Tarantino).

Varför har då 80-talets filmer "låg status"? frågar sig Freeman. Jo, skriver hon, för att filmerna var och är fortfarande roliga. Visst, skriver hon, känner du dig märkvärdig när du ser "en deprimerande film som Five easy pieces (1970)". Men ärligt talat, känner du dig underhållen? Har du kul när du ser Bob Rafelsons film? Nej....

Jag och Hadley Freeman är båda födda 1978. Det gör oss lite "opartiska" när det kommer till vår syn och vårt förhållande till 80-talet. Jag håller med henne. 1980-talet var unikt. Många roliga komedier gjordes då. Hon lyfter t ex fram Tillbaka till framtiden (1985). Den har den perfekta rollbesättningen och slår till och med Gudfadern (1972), menar Hadley Freeman.

Det var också en tid med flera typer av genres: actionkomedier (Den vilda jakten på stenen, Midnight run), tonårsfilmer (Breakfast club), romantiska komedier (Snacka går ju), tidsresor (Bill och Teds galna äventyr), julfilmer (Gremlins), omaka "par" (Dödligt vapen), rymdvarelser (E.T), barndomshistorier (Stand by me), främlingar kommer till storstaden (En prins i New York), snyftare (Ömhetsbevis), musikalinfluenser (Dirty Dancing), homoerotiska undertoner (Top Gun, Tre män och en baby), superhjältar (Batman) osv.

Hon summerar 80-talets filmer som både smarta och löjliga. Men allt var inte vackert. Här fanns rasism (48 timmar, Sixteen Candles), homofobi (Crocodile Dundee) och kvinnohat (Farlig förbindelse) och ett antal "skräpfilmer". Men jämfört med dagens blockbusters /stor filmer uppfattas nog 80-talet ändå som liberalt. Feminism (9-5, Häxorna i Eastwick) och frågor kring social klass och abort (Dirty Dancing, Häftigt drag i plugget) fick faktiskt utrymme.
TA