Joy Story!

Var på premiären av Toy Story 3 - i 3-D. Var med familjen och det var inte helt utsålt på grandiosa Rigoletto, förståeligt då den stora målgruppen belägrade biografer med de svensk-talade versionerna. Men mycket folk var det ändå, i olika åldrar och det fanns ett slags förväntansfullt muller bland publiken, och som vanligt visades en ny kortfilm av Pixar- gänget innan the main event, som som vanligt var suverän och uppskattades av publiken och sen drog filmen igång och det blev knäpptyst i salongen. Förutom när alla, eller många i varje fall, skrattade. Och det gjorde vi/ dom ofta.

11 år har gått sen Toy Story 2 och Andy har blivit 17 år och ska åka iväg på college. Vad händer med alla leksakerna som präglat hans barndom? Woody, Buzz, Jessie och paret Potato head med flera? Sopbilen, vinden eller ska de doneras till dagis? Ett nytt äventyr tar vid och fantasirikedomen och lekfullheten hos Pixar- gänget är lika generös och smittande som vanligt. Minst.

Barbie & Ken i Toy Story 3

De stora förväntningarna infrias med råge och man sitter bara och njuter åt den simpla, men så hjärtevärmande och fantasifulla storyn som har så många bottnar och referenser till diverse klassiska rullar. Och så är det ju alltid med Pixar. Både barn och vuxna ska kunna njuta av skapelserna och ju mer du gillar film desto mer får du ut av Pixars rullar.
Snacka om att tekniken gått framåt sen första Toy Story som när den kom 1995 slog ner som en bomb och som fortfarande håller hög klass. Men här, i den tredje filmen, så är det sjukt hur snyggt och imponerande allt ser ut. Detaljerna, lekfullheten, fantasin, det är inget annat än magiskt.

John Lasseter, mannen som regisserade första Toy Story och som är något av grundaren till Pixar, har inte regisserat den här gången men varit mycket inblandad och det märks. Hans vision och barnsligt brinnande entusiasm syns i varje ruta, varje scen, i varje detalj. Det finns en noggrannhet och en omsorg som dominerar, i minst just i Toy Story- filmerna. Kanske har dem en speciell plats i Lasseters hjärta?

Toy Story 3, speciellt i 3D, är ren njutning, en filmupplevelse värd varenda slant och varenda minut i salongen. 3-D effekterna är inte slående, det är inga grejer som pekar ut i salongen eller som känns gjorda just för den tekniken utan det är mer en naturlig del, ungefär som 3-D tekniken användes i Avatar. För att ge ett djup och en större upplevelse.

Andy har blivit stor. Vad göra med leksakerna? Slänga eller donera till dagis? Eller ta med till college?

Jag såg den med engelskt tal, alltså med Tom Hanks och Tim Allen som Woody och Buzz och dem gör ett kanonjobb som alltid, men den svenska versionen saknar Björn Skifs som Woody och det är tråkigt. Tydligen nån tvist mellan honom och Disney och det får de yngre lida av. För Skifs var bra och det blir aldrig riktigt lika bra om någon ny ska gå in och ta över.
Men om man ser den med engelskt tal så blir allt som vanligt. Och man bjuds på en andra uppföljare, som i normala fall brukar bli dåliga, men i det här fallet så är det tvärtom.
Toy Story 3 är ett mästerverk. Kan inte i rådande stund skriva att den är bättre än föregångarna. Men inte är den sämre i varje fall.

GS.