Mycket har förändrats sedan sist. Då hette hon inte Kimberly, utan Paul. Hon var en han, en duktig quarter back, Paul McKerrow, en omtyckt, snygg student med toppbetyg - som tjejerna bråkade om.
Paul lämnade Montana för liberala San Fransisco, och förvandlades där till transsexuella Kimberly. Redan i tidig ålder, kände han att något var fel. Han hade hamnat i ”fel kropp”.
Filmen Prodigal sons (Dessa förlorade söner) handlar också om Kimberlys svårt psykiskt sjuke bror Marc. Marc adopteras in till i familjen, och är den äldste av tre halvbröder. Vid 20 årsålder var han med om en bilolycka som skadade hans hjärna svårt.
Kimberly vill försonas med sin bror Marc, något som inte görs över en natt. Här utspelas nämligen filmens centrala konflikt: På grund av Marcs adoption, funderar han förstås över sitt sammanhang och förflutna. Och han lever ständigt i det förgångna medan Kimberly däremot bara vill lämna det och leva i nuet.
Brödernas rivalitet emellan från uppväxtsårens hänger uppenbarligen kvar i luften.
”It felt like Marc would have given anything to be the man I´ll have give anything not to be. We were both haunted by the same ghost”, reflekterar Kimberly till Super 8bilder av sitt forna Jag, det hon valde att göra sig av med.
Prodigal sons är fascinerande, tragisk, berörande och väldigt uppriktig. Intressant är hur Kimberly Reed lyckas väva ihop sin unika historia med allmängilitiga frågor: vilka är vi och vilka var vi, och hur vill vi uppleva oss själva med andra och inte minst inför oss själva. Reed tror att flera kan relatera till den komplexa familjeskildringen, hur syskon och föräldrar tvingas lappa ihop spruckna familjerelationer.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar