Top Gun 2, nej tack!

Det har surrats en del om en Top Gun 2. Tom Cruise (som tackat nej till en ”tvåan” tidigare) har fått dementera rykten i intervjuer.

Å andra sidan, har producenten Jerry Bruckheimer inte helt avfärdat chanserna för en uppföljare.

http://www.http//movies.sky.com/bruckheimer-considering-top-gun-2

 Ingen vet något, än så länge, är väl en rimlig sammanfattning.

Trots lösa rykten tänker jag på ett tänkbart scenario, om en Top Gun 2. Kan man göra Wall Street 2 och Indiana Jones 4, ja, då är inte Top Gun 2 någon omöjlighet.

Gudarna vet att jag inte önskar en uppföljare till 1986 års stora blockbuster, Top Gun (regisserad av Tony Scott). Till och börja med, vad kan berättas vidare?

Det låter alltför ihåligt med en fristående fortsättning, om Pete ”Maverick” Mitchells vuxna liv som flyginstruktör. Vi har ingen Iceman (Val Kilmer), Goose (Anthony Edwards) och framförallt ingen Charlie(Kelly McGillis).

Man kan befara att det vi tycktes gilla med originalet skulle nu vara som bortblåst i ett andra avsnitt. Det skulle anspelas på en stor portion  patriotism, och eventuellt skulle vi få se terrorister i luften, som Maverick måste tampas mot. Troligtvis skulle också ”terroristernas” nationalitet tydligt aviseras. Mer än en gång.

En av Top Guns förtjänster (som även filmkritikern Roger Ebert menar) är – en detalj kan många tycka -, att i filmens slutfinal blottgörs aldrig motståndarplanens nationalitet. Medan de amerikanska planen har symboler märkta lite här och var.

Top Gun har fått kritik för dess patriotism, jag tycker att den är oförtjänad. Den är i sin kontext (Kalla kriget, kappupprustning) ganska nedtonad.

Det är mer ett raffinerat pojkäventyr, som jag tänker försvara även den dag jag ligger vid dödsbädden.

Snyggt, häftigt och inte alls lika mossigt som flera  80 eller 90-tals filmer kan upplevas idag.  Det närmaste jag kommer en förklaring till Top Guns modernitet, är det där urtypiska fotot för Tony Scotts filmer. Det finns alltid ett fokus på klimatisk hetta, solnedgång eller rosatyngd himmel, tryckande värme, gassande, liksom  skakar suddigt i bakgrunden, bortom horisonten i fotolinsen. Så ser det även ut i Snuten i Hollywood 2 (se bilden!!!) (1987), i Days of thunder (1990) och även i True Romance (1993). Bilderna sätter dynamik och stämning direkt.

Filmkritikern Roger Ebert är kritisk till markscenerna i filmen i sin anmälan från 1986. http://rogerebert.suntimes.com/apps/pbcs.dll/article?AID=/19860516/REVIEWS/605160302/1023

Han tycker att kärleksscenerna i Top Gun mellan Cruise och McKellis påminner om en påkostad parfymreklam. Scenerna saknar kemi mellan skådespelarna.

Top Gun är dock en simpel och ytlig actionfilm, och enligt mig, ska inte analyseras för mycket. Tarantino har  efter sin homoerotiska analys av filmen i Sleep with me (1994) förringat eller kultförklarat den.  Det beror lite på hur man ser det.


Det värsta som skulle kunna hända Top Guns eftermäle , ja, det är att producent Bruckheimer lyckas övertala Cruise att upprepa sin genombrottsroll som Pete ”Maverick” Mitchell, drygt 24 år senare. Jag skulle säga att de skulle riskera att förlora mer än vad de skulle vinna, på det.
TA