Mänskliga minuter med Brando

SVT visade under våren The Chase (Den djävulska jakten, 1966) med bland andra Marlon Brando. I filmen spelar han småstadssheriffen Calder. ”Hans stad” är i limbo, innevånarna väntar spänt på den förlorade sonen Bubba Reeves återkomst.

Reeves (Robert Redford) har rymt från fängelset och anklagas för mord. I hans hemstad väntar den forne älskarinnan Anna (Jane Fonda), oroliga föräldrar, och ett samhälle som helst vill se honom lynchas för gott.

Filmen The Chase är långtifrån ointressant, men knappast ett mästerverk, dess uppkomsthistoria är betydligt mer spännande än själva filmen.

Enligt Richard Schickels bok, Brando: a life in our time (1991) liknade inspelningen av The Chase, en storfilmskatastrof, präglad av stora egon.

En producent i Sam Spiegel (Bron över floden Kwai, Lawrence of Arabia, Storstadshamn och Afrikas drottning m fl) som försöker lösa kreativa problem. En duktig regissör i Arthur Penn som gör sina första mainstream film utan kunskap hur han ska styra inspelningen.

Bråk uppstår mellan producent Spiegel och regissören Penn när filmen ska klippas. Penn anser att lysande improvisationsscener mellan Brando och Angie Dickison klipps bort i onödan.

Filmen halvsågades av dåtidens press. Ingen såg poängen, ironin med Brandos sydstatssheriff, det är han som står för det mesta liberala värderingarna i filmen. Pressen hånade istället Brando för han började bli fet.

Marlon Brando är fantastisk och överträffar själva filmen, samtliga scener med honom är en sann njutning. Hans tolkning känns modern för sin tid. Hans sheriff Calder är en reflekterande sheriff. Han reser sig inte efter två knytnäveslag. Men yrkesstoltheten går framför egen hälsa.

En scen lyser starkare än andra i filmen. Det är den scen där Calder på polisstationen berättar för sin hustru att hela samhället är sjukt: 

- Vad är det för samhälle, när man måste låsa in oskyldiga människor, för att beskydda dem från galningar?

Han fortsätter förtvivlat:

- Det finns folk, där ute, som bara är intresserade av att dricka och slåss. Jag är trött på det här jobbet. Jag vill inte uppfostra några barn ovanför en polisstation.

Calder ”tänker högt” i bara några minuter. Och det är vad som räcker för Brando, för att övertyga oss om sheriff Calders genuina mänsklighet (sårbarhet).
TA