Jason Bateman är för mig en tämligen ny bekantskap. Har i princip sett honom bara i underbara Juno (2007), där han spelade en f d rockmusiker som gett upp sina drömmar och gömt sig i ett Svensson-liv ihop med Jennifer Garner. Bateman är bra på att spela vanlig snubbe. Han bara är, behöver aldrig spela över eller ens anstränga sig verkar det som. Dessutom besitter han komisk tajming. Sämre förutsättningar kunde man ju ha...Framförallt behövs han i ett Hollywood och i ett mainstream-filmklimat där könsrollerna blir trånga och lite enahanda. Han blir antitesen till gängse bilden av mannen med muskler, hög våldsbenägenhet och begränsat ordförråd. Tack för det!
I småroliga och charmiga bagatellen Pappa på burk (2010) spelar han New York börsanalytikern Wally. Han är kompis till Kassie (Jennifer Aniston), som han är hemligt förälskad i. Hon längtar efter barn och hittar inte Mr Right. Hon bestämmer sig därför för att hitta en donator (Patrick Wilson) och detta hugger i hjärtat på Wally...TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar