Sidor

måndag 14 april 2014


Uppfinnaren Allie Fox (Harrison Ford) är besviken på hur det amerikanska samhället har utvecklats. Folk konsumerar ihjäl sig och köper saker ingen behöver. När man handlar finns inte amerikanska varor, då är det utländska produkter som erbjuds istället....Hans egna uppfinningar, en ismaskin, får inte heller något större erkännande....

Allie Fox beslutar sig för att fly Amerika.  Han tar med sig familjen till en ö (någonstans i Centralamerikas djungel) långt bort ifrån västerlandet. Han köper en stad av en full tysk. Någon stad är det väl i praktiken knappast tal om. Det är en ö, med kojor och ödeläggelse så långt ögat kan nå. Men Allie Fox säger sig ha visioner. Han ska bygga Den Nya Världen.


Hans familj och  inhemska medhjälpare sliter och bygger sakta men säkert upp en smärre bebyggelse. Allie Fox lyckas också bygga upp sin egen "Frankenstein", hans ismaskin i gigantisk modell. Det ser nästan ut som en kyrka, skyskrapa eller monument av något slag. I djungeln blir den mäktig och direkt avvikande.


Under en kväll säger han till tvillingdöttrarna och sönerna:  "jag är ingen hjärtlös människa". Han berättar om att han inte kunde se sin egen mor dö , för han älskade henne så djupt. Samma sak gäller för hans kärlek för USA. Ingen älskar Amerika mer än vad jag gör, säger Allie Fox.  "Det är därför jag inte längre kunde stanna i det landet och se allt bara förfalla", fortsätter han.

På ditresan till moskitkusten möter han sin fiende, en kyrkpastor från Baltimore. Allie Fox föraktar kyrkan och dess budskap. Han tror på vetenskap och sina egna övertygelser. Han säger att kyrkan lurar bara människor och hjärntvättar dem. De skiljs åt i hamnen, men deras "affärer" är långtifrån avslutade och deras vägar kommer korsas igen...

   Ju mer familjen Fox vistas i djungeln och lever en slags Robinson Crusoe tillvaro, utan västvärldens bekvämligheter som TV, bil , färdiglagad mat osv., desto mer komplicerat blir livet med maken och fadern Allie Fox. Han tappar vansinnet. Han förlorar verklighetsförankringen. Och framförallt blir han en slags diktator, förtryckare , kolonisatör som håller sin familj fångade av märkliga idéer. Han förlorar sig fullkomligt i sina fixeringar av visioner om drömmen om Det perfekta samhället.

 Peter Weir och Harrison Fords samarbete efter Vittne till mord (1985) utmynnade i Moskitkusten (1986). Filmen bygger på Paul Therouxs bästsäljande roman, här i Paul Schraders satirmässiga manus. Enligt imdb.com floppade filmen kommersiellt och Harrison Ford kritiserades för överspel (orättvist tycker jag och säga om hans insats). Jack Nicholson var tilltänkt från början att göra rollen som Allie Fox.

Maurice Jarres fantastiska musik, River Phoniexs känsliga berättarröst (på många sätt är filmen en ovanlig barndomsskildring och en växa upp far-son skildring), miljöerna och historien i sig fascinerar mig.





Harrison Ford i all ära, men här imponeras man av en ung Helen Mirren som hans fru, ett av de stora 80-talslöftena som dessvärre försvann - Martha Plimpton (The Gonnies) och det är väldigt roligt att se en ung Jason Alexander (George i Seinfeld) som butiksbiträde. För övrigt tycker jag karaktären Allie Fox har en del gemensamt med Falling down (1993)s D-fens (Michael Douglas). TA

1 kommentar:

  1. Jag älskar den här filmen, såg den en gång på TV en gång för länge sen, jag har letat efter filmen jag jag har inte vetat namnet på det!
    Tack kompis för att du delade med dig en bra åsikt om denna film

    SvaraRadera