Almodóvar lägger mästerligt livspussel

I Pedro Almodóvars finstämda och stilsäkra Alice Munro-filmatisering Julieta (2016) ser vi hur tragik och sorg ärvs i generationer. Vid ålderns höst bearbetar Julieta (Emma Suárez) sitt sorgliga livsöde. Allt kommer tillbaka till henne då hon stannar upp vid en basketplan. Hon ser två ungdomar springa efter bollen. Och något ögonblick senare möter hon Bea, en barndomskamrat till dottern som hon förlorade kontakten med....

Almodóvar berättar denna skakande historia som om han lade pussel. Det är sensibelt, intelligent, färgstarkt, tålmodigt och ger åskådaren en viss tolkningsfrihet. Det finns en scen i filmen då Julieta tvingas lappa ihop ett sönderrivet foto. Scenen är talande för hela historien men även för Almodóvars berättarstil i det här fallet. Julieta är inte bara spanjorens bästa film på flera år (senast var , enligt mig, Tala med henne från 2002) det är även en inspirerande film av yppersta klass som infriar alla stora förväntningar. Se den! TA