Det dröjer inte länge förrän första ingripandet kallar på henne. Turner upptäcker en butiksrånare. Det slutar i skottlossning. Rånaren mister livet. Turners omdöme diskuteras. Var hennes agerande att skjuta rånaren motiverat? Rånarens vapen saknas från brottsplatsen, vilket gör att Turners ord och berättelse anses mindre trovärdig av interna utredare. Turner sätts ur tjänst. Samtidigt inleder hon en romans med en mystisk , skäggburen Wall Street börsmäklare (Ron Silver)......
I många år har jag hyllat Bigelows Point break (1991) nu är det väl på tiden att jag ägnar tid åt föregångaren Blue Steel. Jamie Lee Curtis gör här en superfin rollprestation. Hennes anti-hjältinna kämpar inte bara mot en gärningsman som sätter skräck i hennes tillvaro. Det är en ständig kamp mot samhällets normer. Tidigt i filmen får hon frågor om varför hon valt polisyrket. Hennes väninna (Elisabeth Pena) försöker pussla ihop henne med diverse singelmän. Hon som kvinna bör inte vara ensam och självständig, blir undertexten, även om väninnan så klart vill henne väl. När då Turner möter en dejt på en grillfest och hon berättar att hon är polis så upphör flirtandet , tämligen omgående. Och Turners hemförhållanden och uppväxtvillkor är inte mindre intressanta. Hennes pappa hatar poliser och misshandlar hustrun. När dottern ser detta, väjer hon inte undan.....
Det är suggestivt, snyggt , föredömligt berättat och både spännande och underhållande. När andra filmer tenderar att åldras och kännas "mossiga" , så gäller det INTE filmer som Blue Steel. Roger Ebert jämförde och drog paralleller till Alla helgons blodiga natt (1978). Enligt honom är Blue Steel en uppdaterad version av Carpenters skräckfilm från 70-talet. http://www.rogerebert.com/reviews/blue-steel-1990 Och jag tror jag förstår vad han syftar på. Jamie Lee Curtis spelar ju huvudrollen i bägge filmerna och tvingas försvara sig mot en mördare som bara hon tycks kunna göra....
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar