Kung av sand

34-åriga Ruper Pupkin (Robert De Niro) drömmer om och ha sin egen prat-show med egna skämt. Hans idol heter Jerry Langford (Jerry Lewis). Langford är ett nationellt fenomen,  en über-känd stå upp komiker med egen populär TV-show. Han är älskad och beundrad av miljoner människor.

Men var går gränsen mellan beundran och galenskap?

Rupert Pupkin besöker Langfords kontor "lite för ofta". Gång på gång ber personalen honom och lämna receptionen. Det slutar med att vakterna får släpa ut honom. Och jämnt och ständigt uttalas hans namn fel, "Pipkin" , "Papkin", "Pumpkin" osv. Men en sådan som Pupkin ger sig inte.... Allt är möjligt, enligt honom, så länge du är beredd och betala priset....

Hungrigt gäng.  Jerry Lewis, De Niro och Scorsese från inspelningen av King of comedy 

Martin Scorseses begåvade film King of Comedy (1983) är inte bara en tidlös, svart och tragikomisk satir över kändisskap och beundrarkulturen. Det är även en logisk film och göra om man som Scorsese gjort en film som Taxi driver (1976) tidigare. Robert De Niro gör även här en magnifik, obehaglig rollprestation som Rupert Pupkin som delar en hel med karaktären, Travis från Taxidriver.

De är både män/livsöden som vore först och främst intressanta studieobjekt för djupare psykologisstudier. Dessa män har nämligen ohyggligt svårt och förstå och respektera sociala gränser. Trasiga och isolerade människor , förstörda av sin livshistoria , och viljan att bli Någon , och bli Något till varje pris - har tagit överhanden. De är osynliga till vardags. I all denna meningslöshet/ensamhet försöker de rädda sig själva genom att forcera sig in i en värld som inte är deras. De försöker spela en större roll än vad som är möjligt och verklighetsförankrat. De vill betyda något för någon. De vill göra skillnad. Kanske summerar Rupert Pupkin det hela bästa själv: "bättre att vara en kung för en kväll, än en nolla för en livstid"...
TA