Martin Scorsese imponerade med Bob Dylan-dokumentären No directions home (2005). Det var ett stycke efterkrigshistoria tillika en rejäl biografi över en av pop/rockhistoriens allra största. Nu ger han oss en mastig dokumentär om den tystlåtne medlemmen i The Beatles. För den mest inbitne George Harrison-anhängaren blir filmen Living in the material world , att mest pricka av checklistan med relevanta "milstolpar" ur gitarristens karriär/liv: Beatlemania, låtskrivandet i bandet och konkurrensen med McCartney/Lennon, Ravi Shankar och mystiken, insamlingsgala för Bangladesh, hustrun Patti och kompisen Eric Clapton, det uppskattade soloalbumet All things must pass m fl.

Filmen visar flera bilder och material som aldrig har nått offentligheten förut. Det är onekligen mumma för Beatles och musikälskare. Men det går inte att blunda för Svds Kristin Lundells tidigare kritik gällande filmen. Living in the material world är anmärkningsvärt en opersonlig dokumentär. Om vi inte visste på förhand att Martin Scorsese ligger bakom filmen, så skulle vi aldrig ens tänka på honom. Filmen följer standardmallen, intervjuer med kända kompisar, bekanta, producenter och nära och kära. Massor av lovord och  upprepningar och väldigt lite kritik och nyansering av en hemlig och egensinning konstnärssjäl. Men kanske var det inte möjligt att göra annorlunda. TA