Om blickar kunde döda

EU-ovänlig pojkaction fyllar 20 år.


Ytterst osannolik historia om tonårsslarvern Michael Corben (Richard Grieco). Han misslyckas med studentexamen. Föräldrarna skickar iväg honom på studieresa i Frankrike för att snygga till betygen. På flygplatsen förväxlas han med en CIA-agent med samma namn. Särskilt mycket plugg blir det inte fråga om. Han måste istället stoppa den galne politikern Sterankos ambitioner om Europeisk världs dominans.

Det är inte helt utan charm, men alla Bond-referenser blir övertydliga. Du frågar dig om filmen vill vara parodi, hyllning eller bara simpel och rak kopiering av 007s koncept: sprängexplosiva prylar, biljakter, maktgalna skurkar och vackra kvinnor i exotiska miljöer.

Men jämfört med den brittiska inspirationskällan saknar Om blickar kunde döda både finess och inlevelse. Det blir så svårt att se bortom de alltför yxiga och karikatyrer till karaktärer, klichéerna (den avvikande killen vinner cheerleaderns hjärta) och knackiga kulisser.

Och undertexter som ”Somewhere in Europé” får en undra om man ska gråta eller garva. Men trots filmens alla brister har man rätt kul under 88 minuter. TA