Listan är långtifrån okontroversiell. Första platsen får nog flera att höja på ögonbrynen, Rymdimperiet slår tillbaka (1980) och andra platsen innehas av Gudfadern (1974) och på nummer tre hittar vi Dark night (2008). Listan bygger på tidningens läsare som röstat på sina favoriter. Som utomstående kan man ju ha en del synpunkter på titlar som inte finns med ( t ex Stanley Kubricks Barry Lyndon från 1975) och framförallt anmärka på filmers placeringar. Mycket som finns med på listan är givetvis vettiga val, men jag kan klia mig en hel sommaren över att E.T (1982) inte är med på topp 10, utan hittas på plats 65. Hur tänkte man där, tro? Men frågan kanske måste omformuleras; Hur ser tidningens läsare ut? Åldern är inte helt oväsentligt.
Christopers Nolans Inception (2010) hamnar på 10:e plats. Hade jag bestämt listan hade jag alls haft den filmen med i huvud taget. Vem fattade den filmen? frågade sig en viss komiker i en viss krogshow tidigare i år. Jag är helt med på hans sida. Och hans utlägg om att Inception visar och står för någonting annat. Den illustrerar att biopubliken är mätt och tycker sig ha sett det mesta och det som går att se. Filmen måste åter uppfinna sig själv. Vad göra? Manusförfattaren krånglar till intrigen så inåt skogen, så knappt någon hänger med.
Ur svenskt perspektiv kan man notera att Bergmans Persona (1966) gör sällskap (plats 281) med Tomas Alfredssons Låt den rätte komma in (2008, plats 205) samt Tinker, tailor, soldier spy (2011 plats 258). Det vittnar något om vilka svenska regissörer som har internationellt anseende och nått ut till en utländsk publik. Å andra sidan tidningen Empire lyfter ju mest fram amerikansk film, och gärna blockbusters. Listan präglas ju av kassasuccéer.
Jag kan glädjas åt vissa favoriter ändå fått existera på listan: Sideways (2004 plats 277) , Local hero (1983 plats 293), Lost boys (1987 plats 275), Point break (1991 plats 193), Cinema paradiso (1989 plats 149) och Dirty dancing (1988 plats 128).
Men jag saknar till exempel Blue valentine (2010), The Pledge (2001), Bröder (2004), Amazonas - smaragdskogen (1985), Vi som älskade varann så mycket (1974), Oh vilket party (1968), Ett päron till farsa (1983) etc. Ska inte bara klaga på listan. En lista kan ju få en att upptäcka eller skapa nyfikenhet på titlar man ännu inte sett ( t ex japanska thrillern Battle royal från 2000) plats 289), men även påminna en om filmer man sett för länge sen och faktiskt vill se om (Eyes wide shut plats plats 256)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar