Slutet är nära...

Ibland gnistrar det till lite extra i den enorma floden av tv-serier som Netflix och andra strömningssajter spottar ur sig.
En riktig pärla, och dessutom en serie som verkligen lever upp till begreppet "binging" dvs att man konsumerar en serie i ett svep utan uppehåll, just för att det inte går att sluta kolla, är den brittiska kolsvarta, men också hysteriskt roliga "The End of the F***ing World". Mini-serien, får man nog kalla den, hade premiär i England i oktober förra året, men premiärvisades här på Netflix i januari.

Baserad på en serieroman av Charles Forsman, för mig okänd tecknare, handlar serien om ungdomarna James och Alyssa, båda 17 år (i verkligheten är Alex Lawther 22 och Jessica Barden 25...) som är väldigt olika men samtidigt inte. James är övertygad om att han är en psykopat. Han bär på kniv och funderar på vem han ska mörda i skolan. Alyssa är den nyinflyttade, coola tjejen som tycker James är töntig och knäpp, men hennes styvpappa är vidrig och hon vantrivs hemma. De två missanpassade dras till varandra och bestämmer sig för att rymma och försöka hitta Alyssas pappa.

Jag var först tveksam till denna serie, som först gav mig intrycket att det var ytterligare en i raden av ungdomsserier som inte kändes så lockande, men titeln och en trailer fick mig nyfiken och när jag väl började kolla var jag, som man säger, "hooked".
En av de briljanta sakerna med serien är själva formatet. Varje avsnitt är runt 20 minuter och det är 8 avsnitt. Det skapar en väldigt direkt, rak, intensiv och rent hypnotisk känsla från start till mål.
De här ungdomarna hamnar i trubbel på sin resa och de är ju mer osäkra, rädda och förvirrade än några unga kriminella.
James och Alyssa är två barn på flykt i en värld full av oförstående och hotfulla vuxna och den enda vuxna som verkar ha lite empati för de "busiga" kidsen är den kvinnliga polisen Eunice (Gemma Whelan, känd från Game of Thrones).

Hur som helst är "The end of the F***ing World" en lysande miniserie, en svart-skimrande pärla, lite våldsam, men framförallt väldigt lyhörd, vacker och välspelad (extra mycket så av Jessica Barden) med ett sprudlande, underbart soundtrack som på ett perfekt sätt ramar in denna moderna Bonnie & Clyde/ Badlands-story.

Se den, helt enkelt!

Göran