Det var en stor ära och oerhört inspirerande att närvara under Stockholms feministiska filmfestival, 2018. Visserligen besökte jag den bara under en kväll. Men det väckte något välbehövligt i mig, vilket jag är ytterst glad för.
Kulturminister Alice Bah Kunhke invigde festivalen och talade om #metoo och noll tolerans. SFs VD Anna Serner var rasande över ledarsidor i DN som förlöjligar politisk korrekthet. Vi kan aldrig tillåta lite rasism, sexism och så vidare, menade SFS filmbas. Hur fan gick det till? svor hon och publikens applåder lät sig inte väntas. Det kändes äkta. Det kändes på riktigt.
Men det som slog allra hårdast in i mig var festivalgeneralen Stephanie Thögersens ord. Hon läste ur ett manifest eller en vision över framtidens filmklimat: "Inga fler medeltida våldtäkter, ingen mer förnuftig kvinna som agerar mamma till sin roliga make, ingen mer bohemisk ung kvinna som skakar om stel man, inga fler kvinnor i prostitution , inga fler manliga uppgörelser på stripp klubb och ingen mer kvinna i en katastrofsituation, som, vänder sig till den enda mannen i rummet och skriker, What are we doing now?.
När Thögersen har läst upp detta , blev det tydligt hur filmklimatet måste ändras. Det gav också verkligen sitt fulla existensberättigande åt festivalen. Om inte Sthlm feministiska festival driver frågorna , vilka gör det annars?
Historien utgörs också av flera exempel på såväl radikala individer som grupperingar, vilka lyckas åstadkomma förändring. De ifrågasätter Mainstream, maktordningen och etablissemanget. De sparkar uppåt , alltid uppåt. - We are underground, we are underground, we are underground! (för att citera Broder Daniel)
Thögersens tal speglar hur det måste kännas för kvinnor idag och hur det hade känts under hela mitt liv - om jag hade varit född kvinna.
Jag tänker på hur det hade varit att växa upp som kvinna och mötas av filmer och annan populärkultur - där de flesta historier som faktiskt framförs eller skildras, görs med en gängse manlig blick.
Dessa historier blir sedan så "vanliga", så "många" till antalet. Vi matas med dessa rörliga bilder och innehåll, och till den grad , att det görs till "sanningar" och omedvetet, eller medvetet blir det till "norm". Vi blir mer blasé , vi slutar bryr oss. Vi ifrågasätter inte. Vi säger till och med bara : "det är så det är" eller "det är så det har alltid sett ut".....
Runt omkring oss figurerar dessa filmer där kvinnor förminskas, förlöjligas, förnedras , objektifieras och blir stereotyper. Vad gör dessa filmer med oss? Hur mycket påverkar populärkulturen och underhållningsbranschen oss i vårt dagliga liv? Vad gör det med våra förväntningar , drömmar och fantasier? Givetvis måste det ha inflytande på föreställningar om makt och könsroller, eller hur?
Men kanske mer än vad vi tror....
Hur skulle det vara om vi bytte glasögon eller kläder eller skor för en stund? Hur hade det varit om det var ombytta roller? Tänk om männen blev gestaltade på ett ganska enformigt och mindre smickrande vis i film efter film (Thelma and louise från 1991 visar prov på just detta, men vad har hänt sedan dess, är frågan?)
Många äldre (i synnerhet män i min egen ålder, dvs, 40 plus) fans beskyllde nyinspelningen av Ghostbusters (2016) för att förstöra nostalgifesten. Jag kan tycka att den hade flera poänger, t ex att huvudrollerna utgjordes av en kvinnlig ensemble. Det får mig att tänka på hur afro-amerikaner fick ta mer plats i filmrummet under 70-talet i och med blaxploitation-filmer som Superfly (1972) och Shaft (1971).
Chris Hemsworths biroll som bimbo-sekreterare i Ghostbusters, fick på något sätt belysa , alla år av filmer med motsvarande roller för kvinnor. Detta retade säkert en del av den manliga äldre inbitna Ghostbusters-fans. Jag tyckte det var briljant. Ser vi ur detta ljus , i dessa glasögon, vore det faktiskt ganska fränt att tänka sig att agent 007 blir en kvinna härnäst....om inte annat vore det på tiden för att ingjuta någon form av rättvisa och hopp inför framtiden...
Visst vill vi att mina och dina barn och barnbarn ska växa upp i ett mer jämställt film-samhälle än vad vi har idag, eller hur?
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar