Sidor

onsdag 9 juni 2010

Glittrar som Manhattan

Woody & Mariel Hemingway i Manhattan


Man vet man blivit gammal när ens ungdom
Börjat glittra som Allens Manhattan
Dagen före dagen

Hjärta - Kent

Texten är så sann, så sann och ganska så jobbig...
Man vet att man blir äldre när nostalgin tar över mer och mer...

Läge att kolla om filmen Manhattan från 1979. Håller den minst lika högt som Annie Hall, älskar att den är i svartvitt och stämningen och dialogen är helt oslagbar.


Fattar inte, Orvar Säfström, hur man kan tycka Allen är den mest överskattade regissören som finns? Kan man kalla sig filmälskare då, undrar jag lite stilla...

GS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar