80-talets Hanks är kaxigt, rolig, rappt, avspänt och energiskt. Och givetvis ungdomligt.
Big (1988) är kanske min Hanksfavorit från 80-talet, en obotligt söt saga regisserad av Penny Marshall, och skriven av Steven Spielbergs syster Anne (enligt http://www.imdb.com/) om en pojke, Josh som önskar att han vore vuxen. Så under en kväll på ett tivoli formulerar han sig sin önskan. Nästa morgon vaknar Josh med minst sagt "växtvärk". Pojken har fått en vuxen mans kropp...
Vad händer med Tom Hanks efter Forest Gump (1994)? Blev han "too big" för sitt eget bästa... Ledsnade han på att behärska komedi/drama skådespeleriets alla regler?TA
Något händer onekligen när han börjar på allvar tro att filmer med honom själv på en öde ö eller på en flygplats, i över 2 timmar , skulle kunna trollbinda en full biosalong.
Ja, å i "flygplatsfilmen" bjuder han ju dessutom på en jävligt föga övertyganade öststatsdialekt. Och Tompas frissa i Forest Gu-ump i alla ära, men få slår ju hans obegripliga muppfrippa i Da Vinci-koden, den enda som kommer i närheten är nog den allsmäktige Anton Chigurh i No Country for old men. (Uppenbarligen inget land för frisörer heller.)
SvaraRaderaHe he, frisyrer i Hollywood kanske vore något att fördjupa oss på. Nej, Tompas friss i Da vanci är nog svårslagen.
SvaraRaderaCostner fick mycket stryk när han fick Tintin snagg i Bodyguard (-92) liksom Harrison Ford i Misstänkt för mord (-90)...
Var det verkligen rimligt att klanka ner på den klippningen? /t
Värsta "frissen" är nog Van Damme i Hard target (-93). Bara tjeckiska hockeyspelare kan uppskatta detta.../t
SvaraRadera