Bergmanveckan 2013

Bergmanveckan fyllde 10 år nyligen. Årets festival firade med ett intressant program och med flera spännande gäster. 

Temat för i år var "Att skriva liv". En av gästerna för detta tema var den israeliska  manusförfattaren Hagai Levi. Han är mest känd för att vara upphovsman till HBOs stora succé-serie In treatment (2008).
Han berättar för publiken och moderator Sharon Jåma vid Bergmancentret (28/6) om hur han och skådespelaren Gabriel Byrne fann varandra:
- Vi började prata om Eurovisionschlagerfestivalen och sedan sade det bara klick.

  Levi är uppvuxen i en religiös (vilket enligt säkra källor är  rätt ovanligt) kibbutz i Israel. Där såg han flera av Bergmans filmer. Han upptäckte Det sjunde inseglet (1957) och fastnade för hur svensken lyckades fånga hans egna frågor och tvivel kring Guds existens.

Hagai Levi i sällskap med bland andra Jannike Åhlund. Foto: Thomas Andersson

Hagai Levi säger att terapi har hjälpt honom. Han kan numera hantera sina panikattacker bättre än förut. Men han är ingen säljare av metoden. Terapi ska man vara kritisk till. Levi menar att vi lever i en egocentrisk tid och där terapi i högsta grad bidrar till den samhällsutvecklingen. Folk vill att terapi ska göra dem till bättre människor, fortsätter han. Men terapeuten vill att de ska känna sig bättre. Detta innebär inte per automatik att man blir en bättre människa. Det finns alltså ett stort glapp mellan klienters önskan och terapeuternas avsikter, förklarar Levi.

TA: När kom du på att du skulle göra tv-serien In treatment?
Hagai Levi: Jag gick själv i terapi. Jag undrade alltid vad terapeuten tyckte om mig. Då började jag skriva om det. Jag började skriva om paret som sedan förekommer i serien.

Levi jobbar nu med en mini-serie som heter The Curst.

Harriet Andersson på Bergmanveckan 2013. Foto: Anders Olsson

Knappt två timmar senare visar Sudersands biografen Såsom i en spegel (1961) med nedskruvat ljud. Åtskilliga och entusiastiska åhörare tycks rymma varenda trästol denna eftermiddag. Legenden Harriet Andersson är på plats. I samtal med Jannike Åhlund berättar hon livfullt och målande om inspelningen av filmen Såsom i en spegel.

Jannike Åhlund: Vad fick du för instruktioner av Ingmar?
Harriet Andersson: - Jag minns inte, faktiskt. Men jag vet att jag förstod inte allt, jag tyckte det löpte ut bra i alla fall. Man behöver inte förstå allt heller. Så är det också i riktiga livet.

Bergman ringde upp henne om filmrollen. Harriet Andersson tvekade först. "Jag kan inte göra den" och syftade nog på filmens tema; schizofreni. Bergman reagerade i telefonen: "Fy fan vad är det för skitsnack?". Då förstod hon att han hade skrivit rollen särskilt för henne och att hon skulle tacka ja. 

Biografen Roy i Fårösund. Foto: Thomas Andersson

Dagen (2013-06-29) som följer väntas storbesök på 40tals-biografen Roy i Fårösund. Regissören Noah Baumbach och hans prinsessa, aktrisen Greta Gerwig är försenade. Paret är på Fårö och kollar raukar. Festivalgeneralen Åhlund ber om ursäkt. 
Dryga kvarten senare anländer paret in i biosalongen. De ber snällt om ursäkt och utlovar ett intressant samtal.

Deras senaste film Frances Ha har just premiärvisats. Det går inte att undgå publikens muntra mottagande. Applåder och applåder sjunger i öronen.

Greta Gerwig, Noah Baumbach och Jannike Åhlund. Foto: Anders Olsson

Samtalet med trion Åhlund/Baumbach/Gerwig spänner sig över flera fält. Det tänder dock till när det blir diskussion om kvinnliga filmregissörer. Greta Gerwig berättar att hon tänker härnäst regissera film. Hon vet inte riktigt varför det är så liten andel kvinnor som gör film i Hollywood. Hon försöker räkna upp kvinnliga regissörer:
- Kathryn Bigelow, Sarah Polley, Sofia Coppola, Jane Campion (but she´s from New Zeeland, som någon påpekar), Lisa Cholodenko and Sally Potter (som också är på plats bland åhörarna i publiken)....
    - Jag kommer inte ens på 10 kvinnliga regissörer som jag kan nämna. Jag verkar bli den sjunde då, säger hon och ler och möts av lätta skratt.

Greta Gerwig. Foto: Anders Olsson

Gerwig säger att kvinnornas situation inte har förbättrats. Tvärtom. De kvinnliga filmmakarna tycks minska. Hon är medveten om svårigheten att "sälja sin regidebut".
- Man ska göra någonting av ingenting. Ingen har ju bett om din film. Ingen behöver din film. Det enda du har är din egen övertygelse.

Noah Baumbach. Foto:Anders Olsson

Noah Baumbach pratar om hur skillnaderna mellan alternativ film och studiofilmerna växer. Han gillar filmer, där regissören känner något för människorna i filmen:
- Det försöker jag själv göra, säger han ödmjukt.
Han hyllar regissörer som Alexander Payne (Sideways), Paul Thomas Anderson (Magnolia) och kompisen Wes Anderson (Royal Tennenbums).
- Det är de viktigaste filmmakarna USA har just nu, säger han.

Foto: Anders Olsson

Åhlund frågar Baumbach om Bergman är fortfarande relevant idag?
- Oh ja. Söker man efter mänsklig erfarenhet, så är Han nummer Ett.

Han erkänner sedan att han fastnade inte först för Bergmans filmer. Det var Liv Ullmans glasögon.
- Jag var länge besatt av hennes glasögon, säger han förtjust.

Foto: Anders Olsson

Greta Gerwig är up and coming star. Hon har hunnit jobba med regissörer som Woody Allen (Förälskad i Rom). När hon ska jämföra Allen med Baumbach blir det eftertänkta ord.
Och en ganska kul avrundning:
- Stora skillnaden mellan dem två är att Woody har en regissörstol och det har inte Noah.
Noah :
- Men jag börjar bli gammal, jag börjar överväga på att skaffa mig en stol.

Filmen Francis är dedikerad till den nyligen bortgångne kameramannen Harris Savides (Greenberg).  Gerwig och Bambauch skrev filmens manus ihop. Flera händelser i filmen bygger på Gerwigs egna liv: 

- Jag hade flera personliga tankar som vi kunde använda i filmen. T ex att Du aldrig kan veta När Du har varit med din bästa vän för sista gången.

 Det blir några frågor kring filmkaraktären Francis ålder, 27:
- Hon är både gammal och ung på en och samma gång. Att vara 20 + någonting är mycket svårare än att vara i 30årsåldern, säger Baumbach.

TA: Skådespelarensemblen i The squid and the whale (2005) är utomordentlig. Särskilt ditt val av William Baldwin som tennistränaren. Berätta, hur kom det sig att han fick den rollen?

Foto:Thomas Andersson

Noah Baumbach:
- När jag skrev manus till filmen tänkte jag aldrig på William Baldwin. Jag ville att tennistränaren
skulle vara någon som pojken såg upp till och blev inspirerad av. Men också att han skulle se lite slemmig ut. William Baldwin tyckte jag då skulle passa bra.
TA