Jennifer Garners karaktärer har det inte lätt. I Juno (2007) spelar hon Vanessa Loring som vill adoptera Junos (Ellen Page) barn. Vanessa har med sin man (Jason Bateman) haft svårigheter att på egen hand skaffa barn. De ser lösningen och frälsning i tonårsflickans Juno ofrivilliga graviditet.
Vanessa känner man starkt för. Detta är lite märkligt eftersom hon utstrålar dylik släktskap med blanka figurer från Solsidan. Allt är prydligt och präktigt, men allt bottnar i denna oerhörda längtan efter föräldraskap och barn. Det lyckliga livet. Hennes man, Mark fick också en del sympatier. När jag såg honom tänkte jag på Jeff Tweedy i Wilco.
Mark vill inte annat hellre än att få spela gitarr och göra musik igen. Rock-karriären är sedan länge ett avslutat kapitel. Livet med Vanessa blev inte det Svensson-liv som han så starkt romantiserade och fantiserade om. Vilka var dem då när de träffades? Vem var Vanessa innan hon blev den där kvinnan som enbart drömde om barn, familj och det perfekta hemmet? Vem var hon då Mark föll för henne?
För er som inte har sett underbara dramakomedin Juno ska jag inte avslöja för mycket. Men jag kan väl säga att det blir ju inte riktigt som paret Loring, och i synnerhet vad Vanessa så gärna vill och önskar. Tyvärr. Det är sorgligt. Om man längtar så mycket efter något, i det här fallet, barn, och man planerar och räknar ner och så blir det inget av det... Det är verkligen vemod i sin högsta form och ekande tomt.
Och jag vet inte. Det är ju ganska otäckt när jag tänker på det. Jag ser Jennifer Garner igen. Och åter i en roll där hon gestaltar lika övertygande liknande behov och vars historia har liknande utgång som i Juno. Det är i den Disneyproducerade filmen Berättelsen om Timothy Green (2012). I filmen är hon Cindy Green och är tillsammans med Jim (Joel Edgerton) även dem ett barnlöst par. Mirakelöst finner de en naken pojke i sitt hem. Hans ben är fyllda med löv. Han kallar dem "mamma och pappa".
Formellt blir hittebarnet parets adoptivson, Timothy. Paret Greens starka önskan har äntligen gått i uppfyllelse. Men lille Timothy är inte som andra barn...
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar