Besson förevigade yrkesmördaren

 Inte helt ovanligt så var det Quentin Tarantino som satte mode och trender för mångt och mycket i filmens värld under 90-talet. Hans torpeder i Pulp Fiction (1994) blev banbrytande. Det blev inne  att berätta om mördare som snackade om hamburgare och andra trivila ting. Många filmmakare skulle försöka plagiera, sno eller låna av Tarantino under en längre tid. Fransmannen Luc Besson (Nikita , Subway) valde dock att gå sin egen väg... 

I hans mästerliga actionthriller Leon (1994) är yrkesmördaren Leon (Jean Reno) ensam, icke läskunnig, skygg, träningsdisciplinerad, mjölkdrickare och hans bästa vän är en krukväxt. Hans närmaste är en italienare (DannyAiello) som förvaltar hans pengar och samtidigt förser honom med jobb. På fritiden går Leon på bio och mår gott till Singin in the rain (1952) med Gene Kelly. 
Yrkesmördaren bevittnar sedan hur flickan Mathildas (Nathalie Portman) familj sönderplånas av korrupta poliser. Den effektive dödsmaskinen Leon släpper in henne och räddar henne från hänsynslöse polisen Stansfields (Oldman)brutala våld.

Flickan Mathilda och "städaren" Leon utvecklar starka band och "rötter", något de saknar men skapar ihop. Hon lär honom skratta, läsa, och värna om pojken i honom och gör honom mer mänsklig än någon annan. Men det görs inte över en natt. Han blir hjälten i hennes liv, en fadersgestlat och Den Stora Kärleken. Hon vill att han hjälper henne att hämnas på sin familjs mördare...

Saker har givetvis förändrats sedan filmen hade premiär. Det som uppfattas vara nytt då (yrkesmördare) känns idag betydligt mer slentrian. Men jag kan försäkra er Leon (1994) känns lika stark nu som då. Ingen slår den här filmen. Nog är det besynnerligt hur filmen inte har åldrats en enda dag. Nej det var inte helt sant. När såg du senast en skurk vars underhuggare på fullaste allvar liknar Michael Bolton?

Regissören Luc Besson gör idag mest barnfilmer. Jean Reno verkar fast i småroller i b-filmer som knappast når svensk mark.

Natalie Portman var 11 år då hon gjorde filmen och samtidigt filmdebuterade. Liv Tyler var på tapeten först, men ansågs vara för gammal (15 år) för rollen. Portman nekades först rollen av filmens casting ansvariga. Men hon gav inte upp. Hon dök upp en andra gång och repade scenen då Mathilda har förlorat sin bror inför Luc Besson. Han föll som en fura (www.imdb.com) .

Idag är hon en superstjärna och en av Hollywoods mest välbetalda aktriser. Hon utgör tillsammans med Christian Bale (1987 var han med i Spielbergs Solens rike och spelade Yum Yum i Mio min mio) ett tämligen unikt fenomen för mig och mina generationskamrater. Portman och Bale tillhör ett fåtal skådespelare som vi har kunna följa från barnskådisar till vuxna Hollywoodstjärnor.

Det känns nästan över ens förmåga att ens försöka förklara storheten med filmen Leon. Ett övermäktigt företag. Men i alla fall. Den här filmen bör ses. Och har man inte sett den på länge, se om den nästa vecka! Det finns så mycket i filmen som jag älskar av allt mitt hjärta. Som till exempel förtexterna i filmen som tar nästan all plats av bilden. Känns väldigt franskt och europeiskt på något sätt. Samidigt som vi ser den bombastiska texten får vi någon slags helikopterbild som sveper över New Yorks stadsdelar. Jag älskar Eric Serras suggestiva musik som hänger i bakgrunden. Jag vet det låter konstigt. Men Luc Bessons enorma känsla, tajming för spänning och på många sätt barnsliga förtjusning av manligt våld och vapen är inspirerande. Jag älskar den här filmen. Det kommer du också att göra. TA