Ser om Tim Burtons Sleepy hollow (1999) och kan bara konstatera att det är knappast något av hans mest minnesvärda stunder. Det är en alldeles för lång film som sällan lyckas övertyga mig om dess historiska fascination. Burtons filmer är alltid mycket dekorativa , så även här, men det räcker knappast, men det är ändock stora behållningen. Depp och Ricci saknar kemi, och jag tycker även åldersskillnaderna mellan dem två lyser igenom. Ricci är för ung för Depp, eller han är för gammal för henne (om man så vill) om man får vara lite moral-tant.

Det är 1899, ett år innan ett nytt sekel, en egensinnig konstapel, Ichabod Crane (Depp) utsänds till den mystiska orten Sleepy hollow för och sätta stopp på ett hysteriskt mördande som sägs pågå av en huvudlösa ryttare. Crane möter Katrina Van Tassel (Ricci) som han tror bär en häxa i sig, hon förhäxar honom nämligen med sin kärlek...

Visst, Burton har försök göra en klassisk detektivgåta , lite åt Sherlock holmes hållet med gotisk och skräckblandat yttre skal med kostymer och svärd. Men jag gäspar vid ännu en jakt med häst och vagn, eller ännu en slagsmåls-scen, Varför så konventionellt och förutsägbart? Varför denna övertydlighet? Som t ex när Ichabod Crane drömmer och vi förstår att han drömmer om sitt förflutna och sin barndom, men så måste han sedan förklara för oss och inte minst för fröken Van Tassel, om vad som hände i hans liv när han var barn....
Det är som om Tim Burton inte litade på sin egen förmåga och sitt bildberättande....och det är lite synd....
Det är även lite synd och inte se giganterna Christopher Walken och Christopher Lee i betydligt mer raffinerade roller än vad som ges här....
Och De Dödas Träd....
nej jag går och lägger mig....
TA