Sidor

söndag 5 juli 2015

Aktuell och sevärd film med utmärkta skådepelare

Det är bistra tider i världsekonomin och den amerikanska varvsindustri får ta stora smällar.
I den branschen befinner sig den rutinerade säljchefen Bobby (Ben Affleck). Han har en vacker fru (Rosemarie DeWitt), barn, hus och en porsche. När han en dag får sparken från företaget GTX raseras hela hans tillvaro fullständigt. Han faller ner i arbetslöshetens mörker och försöker varje dag hitta ett nytt jobb, utan större framgång.
Samtidigt ser hans tidigare chefer (Chris Cooper och Tommy Lee Jones) som varit med och byggt upp företaget sin sista tid vara kommen....Hur ska de överleva? Var det här allt? Vad är meningen i livet utan ett jobb? Vad finns det och göra i livet utan ett jobb som väntar på en? Var finns den sociala gemenskapen? Hur bemöter man den stora saknaden efter stoltheten och bidra till "något större"?
Hur kommer det sig att företagets ledning inte har något större solidariskt ansvar för sina drabbade anställda?
Och har man bara ägnat livet åt och tjäna aktieägarna?

Och vad är det frågan om? Överste VD:n Salinger (Craig T Nelson) tjänar multum varje månad och 40-tals personer slås ut för "företagets bästa"? Är det verkligen rimligt?

Och för Gene McClary (Tommy Lee Jones) sticker detta extra i ögonen, när han ser sin gamle tenniskompis tjäna storkovan medan andra får sina liv krossade....


John Wells film The Company men (2010) är mycket sevärd. Du är fast från första stund. Det är en överväldigande njutning och se så många utmärkta skådespelare samlade; Maria bello (History of violence), favoriten Chris Cooper (Lone Star), stabile Tommy Lee Jones och Kevin Costner, förstås.


Costner överraskar här i en annorlunda roll. Han spelar Bobbys svåger Jack, som tillhör arbetarklassen. Han är snickare och tjänar betydligt mindre än vad Bobby normalt gör. Bobby är ju en "kontorsnisse" i Jacks ögon. Och tidigt i filmen förstår vi att dem inte är bästa vänner, precis. Roger Ebert uppmärksammar också karaktären Jack och tycker att han sticker ut i filmen. Han menar ju att karaktärerna i denna film inte står i centrum, det handlar ju främst om ekonomi. Och Ebert skriver liknade att "i goda tider drömmer ungdomen om att tjäna pengar och bli en sorts Gordon Gekko. I dåliga tider framstår den som har ett jobb och bygger hus (Jack, alltså) som mer av en - världshärskare....."http://www.rogerebert.com/reviews/the-company-men-2011


Ben Affleck gestaltar berättelsens huvudperson, Bobby, med en naturlig ledighet och han lyckas ge oss en komplex och trovärdig bild av "den vanliga välutbildade amerikanen". Flera scener visar han en ilska, en vrede och prov på en aggressivitet som är mindre sympatisk men vi förstår varför den uppkommer. Under hans arbetslöshet sätts hans äktenskap på prov. Det finns en sensmoral inbakad i filmen, på väldigt amerikanskt vis, men jag klagar inte. Men kan å andra sidan förstå folk som gör det. Du både gillar och ogillar en sån som Bobby. Men framförallt bryr du dig om honom och hans familj. Du ser ju hur han lider och våndas. Hur han samlar ihop familjens grejor i garaget för och anordna en loppis.... För vem är du utan jobb? En förlorare.....


Det är en imponerade aktuell och verklighetstrogen film som Wells har gjort. Den kommer ju bara något år efter Lehman brothers kraschen och finanskrisen. Han har tidigare producerat eminenta mini-serien Mildred pierce (2011), skrivit manus till tv-serier som Cityakuten (1994) och Vita huset (1999). (www.imdb.com)

Det är en rätt balanserad film, och här finns knappt några överflödiga scener, Wells som även har skrivit filmens manus, har valt och förlita si gpå historiens kraft. Det är bra. Det blir en rak, konkret berättad historia utan några okonventionella grepp. Och historien är ju slagfärdig.

Däremot ställer jag mig lite frågande till Genes affär med personalchefen Sally (Maria Bello). Vad handlar deras sängumgänge om? Hon är ju kvinnan som avskedar personal på löpande band i  företaget....Och han ser ju allt han byggt upp och varit stolt över bara försvinna....
Handlar deras romans om att försvinna från sig själva och sitt eget liv?

 Phil Woodward (Chris Coopers) öde berör och tar ett tag och smälta. Jag bär med mig hans ord och det smärtar och det känns: "Mitt liv tog slut, men ingen märke det".....
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar