Ester Martin Bergsmarks Nånting måste gå sönder (2014) är bland de, viktigaste filmer som gjorts i det här landet på många , många år. Det är historien om Sebastian (Saga Becker) som möter Andreas i den skakiga Stockholmsnatten. Sebastian tar stora risker för och finna närhet. En kväll är han nära och råka illa ut, då inträder Andreas (Iggy Malmborg, mycket bra!) i hans liv och räddar honom....
De inleder ett passionerat förhållande , men Kärleken har ett pris...

I ett heterosexuellt normativt samhälle är det svårt för minoriteter och göra sig hörda och ens bli accepterade. Och det är även komplicerat för dem själva, att "komma ut" , även inför sig själva....
I filmen ser vi hur Sebastian (som är transperson) jobbar på lager. Han röker och går ensam med en pirra. Aldrig att någon pratar med honom eller är med honom. Ensam morgon till kväll..
Andreas gillar och festa. Han har "rock-attityd" och gillar nog lika mycket punk musik som cigaretter och öl. Han bryter upp med Sebastian och slår honom ifrån sig och säger "jag är inte bög, om du tror det!".... och så slänger han igen dörren hastigt och lämnar lägenheten...
Han hör nog aldrig Sebastian säga : "det är inte jag heller"...
Sebastian drömmer och vara någon annan. Han ser sig i spegeln och sminkar sig och kallar sig för "Ellie"....

Det är vackert, det är vågat, och det är en film som får mig och medvetandegöra mina egna fördomar , vilket gör filmen en smula skrämmande och omskakande för undertecknad. Fascinerad över Stockholmsskildringen som känns levande, vital, själfull, både träffande och främmande. Det är ungdomen jag ser och som Bergsmark har fångat; de hånglar, springer in på Seven Eleven och snor 3,5:or och springer som det vore för livet när en expedit försöker hindra dem. I Stockholmsnatten finns bara ungdom, det måste bara få finnas och kan bara finnas - ungdomens nycker....

Filmen bygger på Eli Levéns roman Du är rötterna och håller jorden på plats.
TA