Lola ber honom stanna där han befinner sig. Hon ska fixa pengarna, och rädda honom! Även om hon måste springa livet ur sig.....
Det är en bitvis vacker kärlekshistoria, nästan febrig och fantastiskt tempofylld historia där TIDEN står i centrum , klockan klämtar här verkligen, med jättesteg.
Tom Tykwers Spring Lola (1998) gillade jag verkligen för 15 år sedan. Var då fascinerad av hur man kunde berätta samma historia eller intrig/problem och krydda med tre olika slut, tre olika utgångar beroende på några slumpartade händelser som blir helt avgörande.
Idag när jag ser filmen 15 år senare är jag som du kanske förstår, inte lika imponerade som då. Kanske var den här filmen så viktig för Tom Tyker och göra då? Känna konstnärlig frihet? Och den kom i en tid präglad av Tarantinos dominans och Trainspotting (1996), det märks i det överhettade, det uppjagade och det smått kaotiskt snabba klippen. Det är ju förlängd musikvideo, det är ju experiment i långfilmsformat, och vad ska man egentligen bryr sig om?
Vi har ju sett det mesta förut i filmen, så vi får väl se vilken detalj kommer fälla avgörandet.... Vad hänger allt på?
Lolas omdöme.
Lolas val och beslut.
Väljer hon konfrontationer som slukar hennes begränsade tid, eller väjer hon för flera hinder längs vägen?
Här finns ju en animerad del och musiken skänker filmen energi. Helt klart.
Det filosofiska som presenteras i anslaget försvinner dock på vägen eller gör den det?; "människan är ett underligt släkte. Vilka är vi? Var kommer ifrån? Vart är vi på väg? Frågor som skänker ytterligare frågor och så vidare. En sak är dock säkert, bollen är rund och en fotbollsmatch varar i 90 minuter. Resten är teori".....
Kort sagt, Spring lola kändes ju revolutionerande när den kom i slutet av 90-talet , kändes ju som en förnyare och banbrytare. Idag känns det bara som en smärre axelryckning, ungefär.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar