Har tänkt på den här filmen under veckan. Vet inte riktigt varför. Kanske handlar det om tankar kring kärlek, oskuldsfullheten och att den här filmen beskriver barndomens lekfullhet och nyfikenhet. Varför drar jag mig för och se om den?
Det var ju en film man växte upp med, eller snarare såg efter Macaulay Culkins genombrott i Ensam hemma (1990). Man ville ju att Min tjej (1991) skulle vara bra, och redan när man såg trailern inför premiären , visste man, "den där filmen ska jag se".
Det här var förmodligen en film man tyckte om som barn och särskilt då, mycket tar vare Anna Clumsky och Macaulay Culkin. Men man har sett för mycket, glömt för mycket och man har framförallt andra preferenser i dag och andra krav på vad en film ska erbjuda och skänka.

Nöjer mig med och titta på bilder från filmen. Skänker mig en viss glädje. Skänker mig en viss värme.
Jag är rädd att jag blir så besviken om jag ser om en film som Min tjej. Det skvallrar också om en tid då filmer fortfarande kunde få namn eller vars titel från säg poplåtar (The temptations My girl). Och jag kan ångra att jag slängde filmaffischen som länge täckte större delar av mitt pojkrum.
TA