Det må vara några år sedan boken gavs ut, Difficult men: Behind the creative revolution av Brett Martin, men ämnet om "dem nya tv-serierna" består och Anna Hellstens recension i Svd, läser jag med sant nöje (publicerad 28 juli 2013 "Tv-serierna har helt skrivit om reglerna för berättandet").

Boken beskriver enligt Hellsten, att serier som The Wire, Sopranos, Mad men har revolutionerat berättandet och kan klassas som "den tredje storhetstiden" för amerikansk fiktion , med föregångare i John Updikes och Philip Roths litterära sextiotal och Coppola och Scorseses sjuttiotalsfilmer.

Sopranos beskrivs som förnyare i berättandet. Det nya greppet handlar främst om hur seriens skapare David väljer att göra den moraliskt tvivelaktiga mannen till centralfigur honom, och varken driva  honom mot undergång eller förbättring.

Martin betonar två processer som inte skall ses som oviktiga för TV-seriernas framgångar: tv-tittandets radikalt höjda status och en tv-dramatik som helt skriver om regelboken.  
Varje avsnitt  påminner om en traditionell långfilm.

Serierna låter sig inte fastna eller placera sig i en viss genre. I grunden speglar Mad men och Sopranos, "hur ett pågående liv faktiskt känns".

Och livet består sällan av "cliffhangers", här sker ständig förskjutningar. Serierna lär oss att vakna upp från våra förväntningar och förutbestämda betydelser av vad vi tror oss se i historierna. Vi tror oss kunna "läsa av" historierna , i långt förväg, men icke. För livet fungerar sällan så. Livet blir ju sällan vad vi tror det ska bli....TA