När jag ser om Ensam Hemma (1990) slås jag av flera saker. Det är först inledningen, där Joe Pescis inbrottstjuv står i familjen McCallisters hem. Han är utklädd till polis. Familjen är sönderstressad. Ingen har ens tid och fundera över en polis som kommer förbi och frågar om inbrottssäkerheten...

 Det andra är ju parallellerna eller de små passningarna till Walt Disneys "julafton". Kanske allra tydligast blir det , då Kevins mamma (Catherine O´Hara) samåker med Gus (John Candy) polkaband till Chicago. Det dröjer inte länge förrän orkestern börjar spela på sina blåsinstrument. Och jag tänker på Toker och alla de andra små sju dvärgarna som roar Snövit.

Det tredje är - John Candy (1950-1994). Han är möjligen med i högst 10 minuter i den här filmen. Men jag saknar honom. Han gick bort alldeles för tidigt , tyvärr, vid 43 års ålder. Han hade något som alla komiker inte har: hjärtat på rätt ställe...

Columbus och Culkin ler i kapp

John Hughes (Breakfast club, Pretty in pink m fl) skrev filmens manus , och han lyckades göra med hjälp av regissören Chris Columbus, en av de allra mest klassiska julfilmer som någonsin gjorts. Roger Ebert gillade mer barnstjärnan Macaulay Culkins insats än själva filmen. Han tyckte Culkin var oerhört begåvad men förtjänade en "större och intressantare historia". http://www.rogerebert.com/reviews/home-alone-1990

Filmen fick en 11 åldersgräns i Sverige. Den svenska censuren ansåg nämligen att Ensam Hemma  var olämplig för de minsta barnen. (Tusen klassiker, Nordström, Nordström, Nylin, Oskarsson, Norstedts, 2012)
TA