Sidor

fredag 30 december 2016

Kubricks mångdimensionella kostymdrama

Irländaren Redmond Barry (Ryan O Neil) av enklare societeten får nobben av sin kusin. Hon väljer en engelsk löjtnant istället. Enligt kusinen är han inte tillräcklig man för henne.
Barry vill allt visa henne.
Han utmanar sin rival, den engelske löjtnanten i duell. Och Redmond Barry går segrande ur duellen, men han vinner knappast Kärleken.....

Han tar värvning i det europeiska sju års kriget och soldatgörning för England. Efter en viss tur kommer han undan blodbadet och dödens krigsfält. På häst tar han sig vidare till Tyskland (Preussen). Och han blir gambler, spion och så småningom ser han sin chans....

Lady Lyndon (Marisa Berenson) är förmögen och hennes make har dödsliknande smärtor. I Lady Lyndon ser Barry sin möjlighet och säkra sin framtid. Han gifter sig också med henne. Men hennes styvson anar allt annat än kärlek. Han säger sig se vem Redmond Barry egentligen är och säger sig ha för syfte. En lyckosökare....

Stanley Kubricks kostymdrama Barry Lyndon (1975) är något av filmhistoriens allra mest ypperliga ögonblick. Det var regissörens egen kommentar eller försök till filmhistoriens dåvarande brist på "goda historiska filmer", enligt honom själv. https://www.theguardian.com/film/2016/jul/29/kubrick-barry-lyndon-vision-compromised-life
Och han spände nu bågen.

Filmen tog 3 år och göra. Den krävde massor av resurser (kameralinser från NASA, till exempel) och tålamod. Det sägs att en enda scen gjordes i 150 tagningar. Ryan O´Neil lär ha sagt, att det enda sättet för och stå ut , var att övertyga sig själv att man medverkade i något riktigt bra. https://www.theguardian.com/film/2016/jul/14/stanley-kubrick-barry-lyndon-put-spell-on-people

Historien om klassresa och hur den osympatiske hjälten uppgång och fall, känns tidlös. Hans "lycka" blir ju kortvarig och sammanbunden med olycka.....

Det finns så mycket olika delar och dimensioner i en film som Barry Lyndon. Han har ju ingenting och falla tillbaka på  , som hans moder mycket noga berättar för honom. Han blir tvungen att få sig en Lord-titulering om han ska säkra sin framtid. Han lever ju på Lady Lyndon och är beroende av hennes förmögenheter. Utan dessa är han ju ingenting. Och denna beroende ställning som ändå medför en klassförskjutning eller uppgång i en manlig individs värld får mig och faktiskt tänka på Jonathan Rhys Meyers irländske tennisspelare i Woody Allens Match Point (2005).


Redmond Barry söker sig efter manliga förebilder och ständigt efter en Faders gestalt. Och han väcker ju sympatier hos den man han ska spionera över. Det visar sig att "spionobjektet" blir hans Skyddsängel....


Det är väl också intressant och jämföra med filmens första kapitel och mot mellanakten. I början är Redmond Berry fast bestämd och följa sitt hjärta. Romantikern håller på och äventyrar familjens ekonomiska intressen. Han utmanar kusinens ögonsten.

Den engelska löjtnanten skulle ju kunna skänka rikedom till familjen som de bara kan drömma om. Men Redmond  Barry är icke intresserad av något av detta. Han trånar efter sin kusin - som han inte kan få.


I mellanakten väljer han Lady Lyndon - och han följer inte längre hjärtat. Han tycker att hon är vacker, men han väljer henne, förför henne, för och bli Någon. Och för och skapa en trygg framtid.
Den kärlek som finns kvar i honom, märks och visar sig för sonen, Bryan, som han får med Lady Lyndon. Han är trots allt en kärleksfull fader. Samtidigt är han ju en bestraffare och en demonisk styvfader.

Mångdimensionell film av en mångsidig mästare.

Det här är Kostymfilmernas ädlaste del, en sorts Magnum Opus eller säg Rolls Royce i genren. Filmen var nominerad för Bästa film men förlorade Oscars-statyetten mot Milos Formans Gökboet (1975). TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar