Ang Lees underskattade Hulken-film

Ang Lee gör otippat en superhjältefilm , och inte vem som helst, Hulken (2003). Inledningen liknar Sam Ramis Spiderman, förtexterna, känslan , det snabba bildberättandet och bara på några minuter är hela premissen presenterad. Det är imponerande och Ang Lee har fängslat mig efter bara så där 10 minuter.

En vetenskapsman på slutet av 60-talet , David Banner, nekas sitt stora projekt och begår då själv testet - på sig själv. Det han inte vet då, är att hans fru väntar barn. Det blir en son , Bruce. Han växer upp och blir emotionellt hämmad. En familjetragedi inträffar. Och en fyra årig Bruce skiljs från sina biologiska föräldrar.

Som vuxen blir han forskare (Eric Bana) och lever med tron att hans biologiska föräldrar dog tidigt i hans barndom. Bruce gör forskning på grodor tillsammans med sitt ex Betty (Jennifer Connelly). En sorts gamma-strålning. En omfattande olycka sker i labbet , men mirakulöst överlever Bruce , och detta väcker omgivningens stora förvåning, inte minst från hans forna flickvän. När Bruce vaknar på natten , skakar han huvudet. Han känner av en stark mardröm. Och han känner ilska. Vrede. Raseri. Kläderna spricker på honom.. Och hans hud förvrängs och blir större och större och han blir grön.... och gigantisk....

Hulken är mycket bättre än sitt rykte och betydligt vassare än Edward Norton-filmen, The Incredible hulk (2008). Ang Lee har fördjupat sig mer på det psykologiska och Bruce Banner/Krenzlers problematiska självbild och identitet. Och gärna för mig. Det är intressant och följa hur han förvandlas till det gröna monstret och vad som ligger bakom. Lee och Shamaus lär ha velat göra en slags Grekisk tragedi  med influenser från Dr Jekyll och Mr Hyde och Frankenstein. Och , visst , det är lätt och se influenserna, men framförallt känner man för Bruce Banner och Betty. Det är riktigt rörande på sina håll, när också den komplicerade fader och sons berättelsen rullas upp.

Nick Nolte som David Banner är riktigt bra , och Nolte gör sina bästa roll på länge.

Jennifer Connelly (A Beautiful mind, Labyrint, The Rocketeer) är också mycket övertygande, och jag förtjusas av hennes närvaro.

Även Sam Elliott (The Mask, Road house) är rolig och se , som hennes general till pappa. Översten har även sin del i den tragiska Bruce Banner historien, visar det sig.... Elliot erbjuder förståelse , inte automatiskt att du gillar honom , men du får en förståelse, och det gör man även för Nick Noltes karaktär.

 

Eric Bana som Bruce Banner/Hulken

 

Bill Bixby och Lou Ferrigno i tv-serien Den otroliga Hulken (1981)

 

Ang Lees superhjältefilmatisering är ovanligt intelligent för genren och det hade nog filmen emot sig. Flera anser ju att filmen var en flopp och ett stort misslyckande.  Många invändningar på att den var för lång, seg och innehöll för lite actionscener.
Jag är av en annan uppfattning. Växte upp med serien Den otroliga Hulken (1981) och redan som barn fascinerades jag mer om hans förvandling och vad som låg bakom den.  Hade här en större filmupplevelse. Med Hulken påminner Ang Lee oss om hur det var förr, när man föll för filmer och hur enkelt det kändes och gilla filmen och allt annat , var bara "luft" i jämförelse. Ja, larger than Life....Men utan att vara förenklad eller populistisk. Stort , Ang Lee, Stort! TA