Medverkande: Vincent Cassel, Emmanuelle Bercot, Louis Garrel
och Isild Le Besco m fl.
Speltid: 2 tim 10 min
Betyg: AT AT AT AT AT
Skidlandskap. Förbi viner en kvinna utan kontroll i nedförsbacke. Det går blixtsnabbt och ett barn reagerar när hon ser skidåkaren ränna mot Olyckan....
Tony (Bercot) bryter benen och hamnar på en rehabiliteringsklinik. Hon är dyster. Hon är förlorad i hjärtsorg. Och bland sjukgymnastiska övningar och vattengympa återberättas Livet, Kärleken före olyckan.
Tony var yngre, en levnadsglad tjej som träffade den karismatiske och charmiga Georgio (Cassel). De blev förälskade och blev oskiljaktiga. Med tiden lägger sig passionen och deras kärlek bleknar, allt måste bli vardag. Vardagens Lugn naggas dock i kanten av flera orosmoment: Georgios ex Agnés till exempel. Parets förhållande blir stormigt och Georgio har inte berättat allt för Tony. Och sedan kommer barnet , men hur skall deras kärlek överleva alla förändringar, och påfrestningar?
Luc Bessons ex Maiwenn (gjorde hyllade filmen Polis för några år sedan) har gjort en storstilad, raffinerad och tämligen omskakande kärleksfilm. Den fångar kärlekens alla faser och skådespelarna är magnifika.
Cassel (är han inte lik Coldplay sångaren Chris Martin?) har jag nog aldrig sett så här bra, han ger Georgio - lite extra av allt. Cassel har i min värld ändå fram tills nu mest figurerat i osympatiska roller. Här är han som sagt lite extra av allt, men framförallt mycket charmig. Det är inte underligt på något sätt att Tony faller för honom.
Och det är heller inte konstigt att Emmanuelle Bercot prisades i fjol i Cannes för rollen. Hennes Tony är som själva filmen; bländande vacker, själfull, sårbar, ödslig, ful, tragisk, varm, charmig, lekfull, vital, energisk m.m. Bercot ger verkligen sin karaktär djup, komplexitet och mycket personlighet. Du kommer henne nära, mycket nära.
Och du är väl redan förstått, detta , Förförd är Skådespelarnas film. Det är nästan som en utsökt tennis-match mellan Cassel och Bercot, dem briljerar och bollar fram och tillbaka. Ibland ler jag bara , för detta är så genialiskt och storartat. Tacksam för filmkonsten. Tacksam för det Kreativa och Skådespelarnas existens. Vad vore jag utan deras andetag?
Filmen berättas inte i i kapitel men den har olika färger och nyanser av Kärleken; förförelsen, passionen, lekfullheten, humorn och gemenskapen. VI:et som skapas mellan dem älskande. Och sedan rädslan att förlora varandra och drömmarna om och skapa en egen familj. Men vad händer sedan när andra saker kommer emellan? Överdoser, missbruk, kulturkrockar, depressioner m.m. Vad gör vi när två människor älskar varandra, men inte tycks kunna leva tillsammans? Den ena vill man vara med andra , medan den andra undviker helst och vara med den andra. Är detta kärlek? Var och en har sin kärlek....antagligen....
Hur överlever paren alla svårigheter? Vad får par och stå ut varandra , Hur överlever Kärleken?
Georgio är en mycket intressant gestalt, han är på många sätt som Tonys bror (Louis Garrel) påpekar en "medeltidsman" med äldre värderingar och kvinnosyn. Viljan är stor att beskydda sin familj och vara stark och inte svikta. Han är full av överraskningar. I grunden är han en osäker man som känner av stor press från omgivningen i sin könsroll. Han ska ju till varje pris vara kraftfull och ingen svag man. Vad gör han när pressen blir för stor? När pressen att vara människa i ett modernt samhälle som detta blir för övermäktig? Vilka platser går han då till?
Det man förälskar sig i en människa blir sedan det man lämnar en människa för. Attraktionen blir med tiden det man stör sig på eller kanske i värsta fall , växer till galenskap och hat och det man avskyr. Det lyckades ju även Blue valentine (2010) skildra , knivskarpt. Kärlekens födelse , kulmen men sedermera försvinnanden och förvandling till bitterhet, krigföring och hat. Och det kanske mest märkliga , att attraktionen trots allt, kan finnas kvar , efter år av gräl och strider, "Kärlek gör ont. Det gör ont och älska", som Georgio , säger i filmen.
Förförd har en del humor och är inte helt rakt igenom superseriös. Det förekommer lättsammare inslag , ögonblick fyllda med hopp, i synnerhet under Tonys rehabilitering och gemenskap med kamrater med liknande skador. Och även Cassel har några "nummer" som är fantastiska finurliga och roliga!
Filmens franska och original titel, Mon roi, är värt och även nämna lite kort. Franska ordet Mon roi betyder tydligen "Min kung" på svenska. Det syftar givetvis till vad Georgio var för Tony... men det kan också läsas in mer i orden. Vad förväntas av kung? Vad har han för skyldigheter mot sin drottning? Och om han var hennes kung , vad var hon för honom?
Ännu en gång (Rust and bone, Maryland, Blå är den varmaste färgen m.m.) blir jag direkt fängslad av fransk film, nästan golvad av språkets musikaliska hinna och dem stora känslorna. Det är ju också bara fransk film som nästan kan vara så här komplex och fascinerande och innehålla så mycket bottnar. Fransk film lever och det må kanske inte vara som 60-talets glansdagar, men Maiwenn visar att den gamla filmnationen KAN FORTFARANDE FÖRFÖRA....
Snälla, Se den!!!!!
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar