En dödssjuk ramhandlare, Jonathan (Bruno Ganz) av tysk börd, belägen i Hamburg har lite tid kvar och leva. Han har fru och barn. Han erbjuds en stor summa pengar för och likvidera två personer. Pengarna är lockande. Beloppet skulle kunna säkra hans framtid.
Men det biter inte på en sådan som Jonathan.
Däremot när han frestas med och åka till Paris och få exklusiv vårdbehandling, då tvekar han inte längre. Behandlingen skulle kanske göra så han får leva längre.....

Det kan snudda på det "perfekta mordet". I alla fall i teorin. Ramhandlaren är ju ingen mördare, och ingen kan koppla ihop honom med  männen som "beställer" mordet. Dessutom har ju ramhandlaren lite tid och leva. Han kommer så småningom försvinna av naturliga skäl, vilket gör att spåren av mördaren raseras.
Hans hustru börjar dock misstänka saker. Telefonsamtal från en amerikansk vän (Dennis Hopper) och varför skulle hennes man åka på läkare-besök en söndag?

 I Wim Wenders Den amerikanska vännen (1977) fick Bruno Ganz (spelar Hitler i Undergången) sin första stora filmroll. Det är en i raden av Patricia Highsmith filmatiseringar med dennes anti-hjälte och favoritmördare i centrum, Tom Ripley.

Ripley görs här av Dennis Hopper. Det sägs att Hopper och Ganz inte kom särskilt väl överens under inspelningen. Det är dock svårt och tro när man ser deras insatser i filmen och deras samspel och dynamik mellan varandra. Antar att detta vi ser i filmen kallas väl för professionalism. Om nu berörda aktörers osämja bakom kameran och mellan tagningarna stämde, vill säga.http://www.imdb.com/title/tt0075675/?ref_=nm_flmg_dr_46

Det är en långsam, något eftertänksam film och i dess sövande tempo uppdagas en smått mindre klar fokuserad historia. Dennis Hopper är som alltid bra i den här typen av roller, obehaglig, oberäknelig och galen. Men Ripleys motiv och hans roll i berättelsen förblir något luddig. Det är desto mer nerv i ramhandlarens Jonathans öde. Kanske för att han fortfarande står med ena foten kvar i det goda, i samvetet och i det vardagliga livet. Men som någon säger , "du hade ju ett val!" och fortsätter "Du kunde sagt nej, men ändå gick du med på och döda"....

Så väl som litteraturen (Brott och Straff etc) och filmen har ägnat åtskilliga gånger och belysa liknade frågor. Och antagligen blir vi väl aldrig klara med frågorna: Vad krävs för oss och begå onda handlingar? och Vem är benägen och bli en som dräper en annan människa? Vad driver människan till och mörda? osv.

Det har gjorts vassare filmer om Tom Ripley än Wim Wenders (Himmelen över Berlin, Paris Texas) bidrag (jag rankar TheTalanted Mr Ripley av Anthony Minghella, högre), men hans film är ändå fascinerande, tack vare skådespelarna och miljöerna.
TA